|
Vad
är gnosticismen?
Ofta
har gnosticismen förknippats med hemliga läror och mystiska människor försjunkna
i gamla dammiga böcker. Deras skrifter är ibland skrivna med språkformuleringar
som nästan är omöjliga att förstå för en oinvigd. Gnosticismen
är dock ingen religion även om den ibland har tagit sig ett sådant
uttryck. Den har ingen trosformulering. Man tror inte på Gud som en
personlighet utanför människan. Gud är mer som tillvarons ur-atom,
ibland kallad Monaden, det som är Ett, som inte kan sönderfalla eller förstöras.
Monaden är byggstenen till alla former av materian. Dyaden är den
efterföljande materians
första form bestående av två monader i samspel med varandra. Den kallas
Kristus och Sophia, skapelsens Fader och Moder. Man kan känna igen
beskrivningar av Dyaden med österländska beskrivningar av Yin och Yang,
tillvarons dans mellan två motsatta krafter. Jesus var för de gamla gnostikerna en person som antagit en titel ”Kristus”. Han gjorde anspråk på att vara medveten om Kristus/Sophia förhållandet och han gjorde anspråk på att vara Kristus/Sophia men han gjorde också anspråk på att vara människosonen, den personifierade livsprincipen. Han var medveten om tillvarons yttersta krafter och hans budskap var att allt utgår från det som är Ett. Alla människors innersta Jag-medvetande sammanstrålar i
Monaden. Därför är det innersta Jaget detsamma för alla. Alla är i
grunden Ett. ”Gnosis”
av grekiskans ”veta” betyder att vara medveten om rötterna i Monaden
och dansen i Dyaden. Dansen
i Dyaden är en jämlik balans mellan manligt och kvinnligt. Denna
balanserade dans kan betraktas i all materia och i alla livsformer. Så länge
den är i balans utvecklas universum enligt sin inneboende naturliga
potential. Gnosticismen
lär ut att en människa behöver känna och veta sina ursprungliga
krafter inom sig själv. Hon behöver också leva efter dem. Att lyda
yttre lagar som innebär ett förnekande av sina inre lagar blir ett brott
emot livet självt och leder ofelbart till problem. Religiösa
och politiska system som kräver tro och lydnad hindrar därför människan att
hitta paradiset i sig själv. * * * En
central tanke i gnosticismens budskap är att en ”mutation”, en slags sjukdom
smugit sig in i människans utveckling. Mutationen är kallad ”Jaldabaot”.
Jaldabaot är en obalanserad historisk personlighet som utropat sig till
”den Ende Guden” (se Enoks bok). De
gamla gnostikerna menade att denne s.k. gud var identisk med bibelns
Jahve. Guden
Jahve introducerade lagar, regler och trossystem som i sin förlängning
även legat till grund för många religiösa och politiska system som
fortfarande råder i vårt samhälle. Det kanske kan tyckas som bra med
stränga lagar och regler, men det blir i själva verket negativt om det
hindrar människan att vara sin egen gudomlighet. Den sanna lagen finns
inom varje människa, säger gnostikern. ”Sjukdomen”
Jahve har orsakat en stor obalans i samspelet mellan manligt och kvinnligt, därför
har vi fått ett samhälle som i många fall styrs av obalanserade människor. Gnosticismens
uppgift är att återföra människan till sin sanna natur, att kämpa
emot religiösa, rasistiska och diktatoriska system som kräver tro och lydnad, men
uppgiften är kanske först och främst att
stimulera till balans i våra medmänskliga relationer. Gordon Sandgren |