Vad är gnosticismen?

Ofta har gnosticismen förknippats med hemliga läror och mystiska människor försjunkna i gamla dammiga böcker. Deras skrifter är ibland skrivna med språkformuleringar som nästan är omöjliga att förstå för en oinvigd.

Gnosticismen är dock ingen religion även om den ibland har tagit sig ett sådant uttryck. Den har ingen trosformulering. Man tror inte på Gud som en personlighet utanför människan. Gud är mer som tillvarons ur-atom, ibland kallad Monaden, det som är Ett, som inte kan sönderfalla eller förstöras. Monaden är byggstenen till alla former av materian. Dyaden är den efterföljande materians första form bestående av två monader i samspel med varandra. Den kallas Kristus och Sophia, skapelsens Fader och Moder. Man kan känna igen beskrivningar av Dyaden med österländska beskrivningar av Yin och Yang, tillvarons dans mellan två motsatta krafter. Dyadens balanserade dans leder till en ny delning, Triaden, vilket inte bara är summan av Fadern och Modern utom dessutom en helt unik individ. Ibland är Triaden kallad "Människosonen", begreppet för själva livsprincipen. Monaden, Dyaden och Triaden är den gudomliga treenigheten.

Jesus var för de gamla gnostikerna en person som antagit en titel ”Kristus”. Han gjorde anspråk på att vara medveten om Kristus/Sophia förhållandet och han gjorde anspråk på att vara Kristus/Sophia men han gjorde också anspråk på att vara människosonen, den personifierade livsprincipen. Han var medveten om tillvarons yttersta krafter och hans budskap var att allt utgår från det som är Ett. 

Alla människors innersta Jag-medvetande sammanstrålar i Monaden. Därför är det innersta Jaget detsamma för alla. Alla är i grunden Ett. Alla är i grunden Gud. Alla är i grunden Kristus/Sophia-medvetanden.

”Gnosis” av grekiskans ”veta” betyder att vara medveten om rötterna i Monaden och dansen i Dyaden.

Dansen i Dyaden är en jämlik balans mellan manligt och kvinnligt. Denna balanserade dans kan betraktas i all materia och i alla livsformer. Så länge den är i balans utvecklas universum enligt sin inneboende naturliga potential.

Gnosticismen lär ut att en människa behöver känna och veta sina ursprungliga krafter inom sig själv. Hon behöver också leva efter dem. Att lyda yttre lagar som innebär ett förnekande av sina inre lagar blir ett brott emot livet självt och leder ofelbart till problem.

Religiösa och politiska system som kräver tro och lydnad hindrar därför människan att hitta paradiset i sig själv.  

* * *

En central tanke  i gnosticismens budskap är att en ”mutation”, en slags sjukdom smugit sig in i människans utveckling. Mutationen är kallad ”Jaldabaot”. Jaldabaot är en obalanserad historisk personlighet som utropat sig till ”den Ende Guden” (se Enoks bok). 

De gamla gnostikerna menade att denne s.k. gud var identisk med bibelns Jahve.

Guden Jahve introducerade lagar, regler och trossystem som i sin förlängning även legat till grund för många religiösa och politiska system som fortfarande råder i vårt samhälle. Det kanske kan tyckas som bra med stränga lagar och regler, men det blir i själva verket negativt om det hindrar människan att vara sin egen gudomlighet. Den sanna lagen finns inom varje människa, säger gnostikern.

”Sjukdomen” Jahve har orsakat en stor obalans i samspelet mellan manligt och kvinnligt, därför har vi fått ett samhälle som i många fall styrs av obalanserade människor. Effekten känner vi alla till.

Gnosticismens uppgift är att återföra människan till sin sanna natur, att kämpa emot religiösa, rasistiska och diktatoriska system som kräver tro och lydnad, men uppgiften är kanske först och främst att stimulera till balans i våra medmänskliga relationer.

Gordon Sandgren