| Jakobs apokryf
Översättning Gordon Sandgren Jakob skriver till [...]: Fred vare med dig och kära
hälsningar från Kärleken, Behaget, Tron och från det Heliga Livet! Sedan du önskade att jag skulle sända dig en hemlig
bok som Herren uppenbarade för mig och Petrus, ville jag inte göra dig
besviken; men jag har skrivit den på hebreiska och skickat den till dig.
Och jag har skickat den endast till dig. Men eftersom du är en präst och
eftersträvar uppriktighet så vet jag att du är varsam och inte läser
upp denna text för folket – eftersom Frälsaren inte ens ville berätta
allt detta för alla tolv lärjungar. Men de som tror på detta föredrag
kommer att bli välsignade. För tio månader sedan sände jag dig en annan hemlig
bok som Frälsaren hade avslöjat för mig. Men du får ta hänsyn till
att den avslöjades endast för mig Jakob; men denna... [oöversättliga
fragment] ... de
tolv lärjungarna satt tillsammans och försökte erinra sig vad Frälsaren
hade sagt till var och en av dem, vare sig det var i hemlighet eller öppet,
och de skrev ner det i olika böcker. Och jag skrev i min bok – då Frälsaren
framträdde för oss. Detta hände femhundrafemtio dagar efter att han
hade uppstått från döden. Vi sa till honom, "Har du lämnat oss för
gott”? Men Jesus sa, "Nej, men jag skall ge mig av till platsen
varifrån jag kom. Om ni vill följa med mig, så kom!" De svarade alla och sa, "Om du bjuder oss, så
kommer vi”. Frälsaren sa till dem, "Ni har mottagit barmhärtighet
... Då svarade Petrus, "Tre gånger har du berättade
för oss, 'Var fyllda'; men vi är fyllda". Men jag svarade honom och sa, "Herre, vi kan lyda
dig om du önskar, för vi har övergett våra fäder och våra mödrar
och våra byar, och vi följer dig. Tillmötesgå oss därför, så att vi
inte blir frestade av den onde djävulen." Men jag svarade honom och sa, "Herre, nämn inte
kors och död för oss, för det är långt borta från dig”. Då frågade jag honom, "Herre, hur ska vi kunna
profetera för dem som vill att vi skall profetera för dem? För det
finns många som frågar oss, och vänder sig till oss för att få ett
klokt svar från oss." "Skynda er att bli fria utan att bli krusade! Var
istället ivriga av egen vilja och om möjligt, nå gärna målet före
mig; för det kommer Fadern att älska." "Hata hyckleri och onda tankar; för det är
tanken som föder hyckleri; och hyckleri är långt ifrån
sanningen." "Tillåt inte det himmelska kungariket att förtorka;
för det är som en palm som skjuter knopp och vars frukt har trillat ner.
De (dvs., den nedfallna frukten) utvecklade nya blad, och efter att de
hade spirat upp, fick de moderlivet att torka upp. Så är det även med
frukten som hade vuxit från denna enda rot; när den hade blivit plockad.
Många är födda av den frukten. Denna (rot) var säkert bra, (och) om
det var möjligt för er att producera nya plantor nu, skulle <ni>
inse det." "Jag har redan blivit dyrkad på detta sätt, så
varför försöker ni hålla mig tillbaka i min iver att resa? För efter
mitt ansträngande arbete, har ni tvingat mig att stanna med er
ytterligare arton dagar på grund av liknelserna. Det var tillräckligt för
många <att lyssna> till undervisningen och att förstå 'Fåraherden'
och 'Sådden' och 'Byggnaden' och 'Jungfrurnas lampor' och 'Arbetarens lön'
och 'Didrachmae' och
'Kvinnan'." "Ta ordet på allvar! För vad ordet beträffar,
är dess första del tro; den andra, kärlek; den tredje, arbete; och från
dessa kommer liv. För ordet är som ett vetekorn; när någon hade sått
det, trodde han på det; och när det hade börjat gro, älskade han det,
därför att han fick se många korn i stället för ett. Och när han
hade arbetat, kände han sig nöjd, för att han hade arbetat för att få
mat, (och) han fick (några) vetekorn kvar att så igen. På samma sätt
kan ni erhålla det himmelska kungariket; om ni inte erhåller detta genom
kunskap, kommer ni inte att finna det." "Därför, säger jag till er, var nyktra; och låt
inte lura er! Och många gånger har jag sagt till er alla, och även till
dig ensam, Jakob, 'Bli fri och nöjd!' Jag har bett dig att följa mig,
och jag har lärt dig vad du skall säga när du står inför härskarna.
Observera att jag har stigit ned och talat och jag gått igenom vedermödan,
och jag tog av min krona för att rädda er. Jag kom ner för att bo med
er, så att ni i gengäld kan bo med mig. Och jag har funnit era hus öppna,
och jag har tagit min boning i de hus som kunde mottaga mig vid tiden för
mitt nedstigande." "Därför, tro på mig, mina trosbröder; förstå
vad det stora ljuset är. Fadern har inget behov av mig, - för en fader behöver inte
en son, utan det är sonen som behöver fadern - därför återvänder jag
till honom. För Faderns Son behöver inte er." "Lyssna till ordet, förstå kunskapen, älska
livet och ingen kommer att förfölja er Ingen kommer då att trycka ned
er, inga andra än ni själva." "Du stackare; Du olycksalige; Du hycklare; Du
kunskapens förfalskare; Du Själens syndare: klarar du fortfarande av att
lyssna, du som själv så gärna vill tala? Klarar du av att sova, du som
är den som först vill vara vaken, så att du kan mottaga himmelens
kungarike? I sanning säger jag dig, hade jag varit sänd till de som
lyssnar på mig, skulle jag aldrig ha kommit ner till jorden. Så ta lärdom
av detta." "Jag skall resa iväg från er för jag vill inte
stanna här längre. Ni vill inte att jag ska resa, så följ mig fort.
Det är därför jag säger det till er, 'För er skull kom jag ner till
er.' Ni är älskade; ni är de som skall vara orsaken till att många
finner livet. Anropa Fadern, be ofta till honom, och han kommer att ge
till er. Välsignad är han som har sett er tillsammans med Honom när Han
förkunnade bland änglarna och förhärligade bland de heliga; livet
tillhör er. Var glada ni söner och döttrar till Gud. Gör hans vilja, så
att ni kan bli nöjda; acceptera mina förebråelser och rädda er själva.
Jag kommer att medla mellan er och Fadern, och han kommer att förlåta er
mycket." Och när vi hade hört dessa ord, blev vi glada, för
vi hade varit bedrövade av de ord som han nämnde förut. Men när han såg
oss vara glada, sa han, "Ni som saknar en kämpe skall sörja! Ni som
saknar det behagliga skall sörja! Ni som talar ut och skaffar behag åt
er själva skall vara välsignade. Likna er själva vid främlingar; hur
kommer de att betraktas i er stad? Varför mår ni dåligt när ni av egen
vilja flyttar bort från er egen stad? Varför överger ni er bostad av
egen vilja och överlåter någon annan att bo i den? Ni som är utkastade
och flyktingar, ni kommer att sörja och ni kommer att känna er fångade!
Tror ni kanske att Fadern är en älskare av mänskligheten, eller att han
kan övervinnas utan böner, eller att han tillåter förlåtelse åt någon
på grund av en annan, eller att han har tålamod med den som frågar? –
För han vet vad ni önskar, och han vet vad som är köttets behov! -
(Eller tror ni inte) att det är detta (kött) som eftersträvar själen?
För utan själ kan kroppen inte synda, precis som själen inte är nöjd
utan ande. Men om själen är nöjd (när den är) fri från ondska, då
är även själen nöjd, och kroppen blir fri från synd. För det är
anden som höjer själen, men det är kroppen som dödar själen; det
betyder att det är den (själen) som dödar sig själv. I sanning säger
jag till er, han kommer inte att förlåta själen som syndar av någon
anledning, inte heller det skyldiga köttet; för ingen av dem som har förstört
köttet kommer att vara nöjd. Tror ni att det är många som har funnit
det himmelska kungariket? Välsignad är han som är den fjärde i
himmelriket!" När vi hörde dessa ord, blev vi olyckliga. Men när
han såg att vi hade blivit olyckliga, sa han, "Jag säger detta till
er för att ni skall lära känna er själva. För himmelens kungarike är
som kornets gröna blad som har grott i fältet. Och när det har mognat,
har dess frukt blivit spridd och återigen fyllt fälten med grönska till
ett annat år. Ni skall även skynda er att skörda livets grönska åt
er, så att ni kan fyllas av kungariket!" "Ta hänsyn till mig så länge jag är med er
och lyd mig; och kom ihåg mig när jag rest iväg från er. Och kom ihåg
mig därför att när jag var med er, så kände ni mig inte. De som har känt
mig skall vara välsignade; Men olyckliga skall de vara som har hört mig
men inte trott! Välsignade skall de vara som inte har sett, men ändå
har trott!" "Och ännu en gång skall jag försöka övertala
er, för jag tänker bygga er ett hus som har stort värde för er när ni
finner skydd under dess tak, precis som det kommer att stå vid era
grannars hus när det hotar att falla. I sanning, säger jag till er, ömkliga
är ni för vars sak jag har blivit sänd ner till denna plats; och välsignade
kommer ni att vara som stiger upp till Fadern! En gång till skall jag förebrå
er, ni som är något; bli som de som inte är något, så att ni kan vara
tillsammans med dem som inte är något." "Låt inte himmelens kungarike bli en öken inom
er. Var inte stolta på grund av ljuset som förklarar, utan var mot er själva
som jag är mot er. För er sak skull har jag satt mig under förbannelsen,
för att ni skall räddas." Men Petrus svarade på dessa ord och sa, "Ibland
uppmanar du oss att sträva mot himmelens kungarike, och sedan säger du
motsatsen; ibland övertygar du oss och vill att vi skall tro och du lovar
oss liv, och sedan kastar du ut oss från kungariket”. Men Herren svarade och sa till oss, "Jag har gett
er tro många gånger; dessutom har jag avslöjat mig själv för dig,
Jakob, men (alla) ni har inte känt mig. Och återigen har jag sett er fröjdas
många gånger; och när ni blir upprymda om livets löfte är ni ändå
ledsna och sörjer när ni blir informerade om kungariket? Men ni har
genom tro och kunskap mottagit liv. Därför, förkasta bortstötningen när
ni hör den, men när ni hör löften, var då desto mer glada. I sanning,
säger jag er, den som vill mottaga liv och tro på kungariket kommer
aldrig att lämna det, inte ens om Fadern önskar förvisa honom." "Dessa är de saker som jag har att berätta för
er; men nu skall jag resa upp till platsen varifrån jag kom. Men ni stängde
mig ute, när jag var ivrig att ge mig iväg, och istället för att stödja
mig, har ni klagat på mig. Men tänk på den ära som väntar mig, och på
den härlighet som har öppnat era hjärtan. Lyssna på lovsångerna som väntar
på mig uppe i himlarna; för idag skall jag vara tillsammans med min
Fader. Men jag har sagt (mina) sista ord till er, och jag skall resa bort
från er, för en vagn skall bära mig högt upp. Och från denna stund
skall jag klä av mig dessa kläder så att jag kan kläda mig med andra.
Men tänk på att de som har tillkännagivit Sonen före hans nedstigande
är välsignade, så att jag när jag har kommit, kan fara upp (igen). Tre
gånger vare de välsignade som jag tillkännagav innan de kom till, och
ni skall vara en del av dem." När han sagt dessa ord, försvann han. Men vi böjde (våra) knän, jag och Petrus, och sände vår tacksamhet uppåt mot himmelen. Vi hörde och såg ett väldigt oljud, som smattret från en trumpet, och vi fick vara med om ett stort kaos.
Och när vi gick därifrån, sände vi våra tankar
uppåt, och vi såg och hörde musik och änglalika härligheter. Och vi såg
himmelska storslagenheter som sjöng sitt lov, och vi gladdes också. Efter detta ville återvända till det storslagna. Men
efter uppstigandet, såg eller hörde vi inte något som helst, för de
andra lärjungarna kallade på oss och frågade oss, "Vad hörde ni
från Mästaren. Och vad sa han till er? Och vart tog han vägen?" Men vi svarade dem, "Han har stigit upp, och han
har gett oss ett löfte. Han lovade liv till oss alla, och han talade om för
oss att barnen (?) som kommer efter oss, skall vi älska, och vi skall
vara till för deras skull." Och när de hörde (detta), trodde de verkligen på
uppenbarelsen vi hade haft, men de var missnöjda med det om barnen. Och så,
för att jag inte ville förolämpa dem, sände jag var och en av dem till
en annan plats. Men jag själv gick till Jerusalem, och bad att jag skulle
få vara en av de älskade, som skulle framträda. Och jag ber att början skall komma från dig, så att jag kan bli kapabel att rädda dem. För de kommer att upplysas genom mig, och av min tro - och genom en annan (tro) som är bättre än min. För jag menar att min är den mindre. Sträva ärligt, för att göra dig själv lik dem, och be att du kan bli en del av dem. För frälsaren gav inte uppenbarelsen åt oss för deras sak. Vi förkunnar verkligen en del åt dem för vilka tillkännagivande gjordes - de som Herren har gjort till sina söner.
|