Texten är översatt från "The Nag Hammadi Library"
av Gordon Sandgren
Alltings
Ursprung, som är Ljusets Ennoia, har sitt tillhåll i höjden över de lägre
(materiella regionerna). Ljuset i höjden, Sanningens Röst, den upprättstående
Nous, det orörbara Logos (Ordet), och den outsägliga Rösten, är den
obegriplige Fadern!
Norea
ropade till dem. De hörde ropet, (och) de bekräftade henne för all
evighet. De gav Ljuset åt henne i Fadern Nous namn, Adamas, såväl som
de Heligas Röster, i avsikt att hon skulle få vila i det outsägliga
Epinoia, för att <hon> skulle ärva det ursprungliga medvetandet,
och för att <hon> skulle få vila sig i den gudomlig Naturkraften,
och så att hon skulle kunna föröka det Levande Ordet, precis som hon själv
hade ärvt det, så att hon skulle kunna tillhöra alla Oförgängliga,
och tala med den ursprunglige Faderns medvetande.
Och hon
började tala, inspirerad av Livets ord, och <hon> uppehöll sig i närvaron
av den Upphöjde, fylld med det hon hade mottagit som fanns före världen
blev till. Hon äger den Osynliges stora medvetande, och hon ger äran
till <sin> Fader, och hon vistas inom de som [...] inom
Pleroma, och hon ser Pleroma.
Det kommer dagar när hon skådar Pleroma, och hon kommer inte att vara i avsaknad av något, för hon har de fyra heliga hjälparna som medlar mellan henne och Alltings Fader, Adamas. Det är Han som existerar i alla som kommer från Adam, som besitter Noreas medvetande. Det som gör Två till Ett.