Sophia och Kristus

Texten är översatt från "The Nag Hammadi Library" 

av Gordon Sandgren

Efter att han uppstått från döden, fortsatte hans tolv lärjungar och de sju kvinnor som var med att vara hans efterföljare, och de gick bort till Galileen till berget som kallas "Föraning och Glädje". När de slog sig ned och samtalade om universums bakomliggande verklighet och den styrande kraften och om Härskarna och allting som Frälsaren hade gjort i hemlighet, då uppenbarade sig Frälsaren för dem - men inte i sin vanliga gestalt, utan i en lysande gestalt. Han liknade en lysande ängel. Men gestalten går inte att beskriva. Ingen dödlig kunde förstå det, bara de rena och harmoniska varelser, som de han talade med på Oljeberget i Galliléen.

Och han sa: "Fred vare med er, min fred ger jag er!" Men alla blev rädda och förundrade sig. Frälsaren skrattade till och sa: "Vad tänker ni på? Är ni rådlösa? Vad är det ni söker?"

Filippus sa: "Vi funderar på universum och vad som ligger bakom det." Frälsaren sa då till dem: "Jag vill att ni skall veta att människor i alla tider har undrat över Gud, vem han är och vad han liknar, men de har inte funnit honom. De visaste bland människor har spekulerat om världens funktion och dess rörelse. Men de har inte kommit på sanningen. Filosofer har lagt fram tre olika förslag på hur universum fungerar, men de är inte överens. En del säger att materian styr sig själv. Andra att det är Försynen som styr. Den tredje idén är att det är ödet. Men ingen av dessa tre är rätt. Ingen av dessa tre är ens i närheten av sanningen, och kom ihåg att det är människor som har hittat på dem. Men jag är den som har kommit från det oändliga ljuset, och jag är här för att jag känner till det oändliga ljuset och vet vad det är och jag ska berätta för er om sanningens exakta natur. Det som skapar sig själv blir förorenat liv, det är självgjort. Försynen är utan visdom. Och ödet gör ingen urskiljning. Men ni är utvalda att få veta; och alla som är värda att få kunskap härom, skall få det, alla de som inte är födda genom den orena sådden utan de som är födda genom det första som sändes, för det är odödligt bland de dödliga."

Matteus sa till honom: "Herre, ingen kan finna sanningen förutom genom dig. Därför lär oss sanningen."

Frälsaren sa: "Han som ÄR, är outsäglig, ingen princip känner honom, ingen auktoritet, ingen underlydande, inte heller någon varelser från världens början och till nu, förutom han själv, och den som genom honom uppenbarar det första ljuset. Från och med nu, är jag (Sofia och Kristus) er store Frälsare. För han är odödlig och evig. Han är evig och han är inte född; för den som är född har ett slut. Och eftersom ingen regerar över honom, har han inget namn; för den som har ett namn är skapad av någon annan.

Och han är sin egen form - ingen som ni har sett, det är en främmande form som överträffar allt och är mera komplett än hela universum. Den kan se från alla håll och se sig själv från sig själv. Eftersom den är oändlig är den obegriplig. Han är oförstörbar och har ingen likhet med något annat. Han är oföränderlig och felfri. Han är evig och välsignad. Ingen känner honom men han känner sig själv. Han är omätlig och kan inte spåras. Han är perfekt och har inga defekter. Han är universums Fader."

Filippus sa: "Herre, hur framträder han i människorna?"
Mästaren svarade: "Innan de synliga blev till, var majestätet och auktoriteten i dem, eftersom han omfattar det totala, medan ingenting omfattar honom. För han är allt medvetande. Och han är tanken och övervägandet och förnuftet och kraften. De är alla lika stora krafter. De är helheternas källor. Och dessa egenskaper som fanns i hans första tillstånd, finns med från början och till slut, de som är den oändliga, ofödde fadern."

Thomas sa till honom: "Herre, Frälsare, varför blev varelser till, och hur framträdde de?"

Frälsaren sa: "Eftersom jag kommer från oändligheten
kan jag berätta allt. Själen som ÄR, är den som skapar, den hade kraften att skapa och den var formgivaren, för att den stora rikedom som var gömd i Fadern skulle uppenbaras. Fadern önskade bära frukt ur sig själv, för att han inte skulle vara ensam om sin rikedom, så att själar ur den stabila generationen skulle kunna skapa kroppar och frukter, och härligheter, i oförgänglighet och evig skönhet, så att hans skatt skulle uppenbaras genom den självfödde guden, oförgänglighetens fader och skapelsens fader. Men de hade ännu inte blivit synliga.

Och nu var det så att det existerade en Skillnad bland det oförgängliga."

Han ropade och sa: "Den som har öron att höra med, han skall höra och lära sig om det eviga!"; och "Jag har vänt mig till dem som är vakna." Och han fortsatte och sade: "Allt som kommer från det förgängliga kommer att försvinna, eftersom det kommer från förgängligheten. Men det som kommer från oförstörbarhet försvinner inte utan fortsätter att vara oförstörbart. Så, många människor har gått vilse på grund av att de inte har förstått denna skillnad."

Maria frågade honom: "Herre, hur skall vi veta detta?" Frälsaren sa: "Er början är i det osynliga och slutar i det synliga, och era sanna tankar skall avslöja för er hur det osynliga framträdde i det synliga, det som tillhör den ofödde fadern. Den som har öron, han höre!"

"Universums fader kallas inte egentligen för 'Fader', utan för 'Förfader', början på det som skulle bli synligt, han är Förfadern utan början. Och han ser sig själv som i en spegel och hans spegelbild liknade honom, och hans spegelbild visade sig som en egen gudomlig fader, och som en motpol till den första existerande evige fadern. Han är lika gammal som den förste men inte lika kraftfull."

"Och därefter uppträdde oräkneliga likadana självskapade motpoler, med samma ålder och kraft, vilka har kallats 'generationen där inget kungarike råder' det är dem ni själva utgår ifrån. Och de oräkneliga motpoler där inget kungarike fanns kallas 'den evige faderns söner, gudar, frälsare, guds barn', vars gestalter alltid är i er. Deras egenskaper är outsägliga, och de är evigt liv och härlighet. Alla vilar i dessa, i evig glädje i deras oföränderliga och omätbara fröjd; detta har aldrig uttalats eller blivit känt tidigare bland alla tidsåldrar och i deras världar förrän nu."

Matteus sa till honom: "Herre, hur kom människan till?"

Mästaren sa: "Ni skall veta att han som fanns före universum är evig i sin ursprungliga form, han är full av obeskrivligt ljus. När han beslöt sig för att se sin spegelbild uppstod en stor kraft, omedelbart uppstod en principiell början ur det ljuset, som en odödlig androgyn varelse. Och genom denna androgyna varelse (Kristus/Sophia) skall människan få sin räddning och vakna upp ur sin glömska. Detta skall ske genom uttolkaren som kommer att vara hos er då tiden för rövarnas armod närmar sig sitt slut."

"Och den androgynes maka är den stora Sophia, som fanns i honom från början, skapad som en enhet genom den självfödde fadern, den odödlige, och (Kristus/Sophia) uppträdde som den förste gudomen och kungen, och kallas 'självfader'. Och Han skapade ett stort universum, vars namn är 'Ogdoad', till sin egen majestät."

"Han gavs stor makt, och han regerade över skapelsen. Han skapade gudar och änglar, härskare och oräkneliga varelser som följe ur ljuset och den tre-enige gudomen tillsammans med Sofia hans gemål. På detta sätt hade gudomar och härskare sitt ursprung i Gud. Därför kallades han 'gudars Gud' och 'kungars Kung'."

"Det Första Medvetandet (den Första Människan) var tanken - det var bara en tanke - ett övervägande, ett reflekterande och en rationell kraft. Alla dessa attribut är perfekta och odödliga. I hänseende till oförstörbarhet är de lika. Men i hänseende till styrka är de olika, som skillnaden mellan far och son. Som jag sa tidigare, är detta Monaden, det första som skapades."

"Och allting som visade sig uppstod ur Monadens kraft. Och från det som skapades uppstod formerna; och ur formerna uppstod namnen. På så sätt kom skillnader till bland det ofödda."

Då sa Bartoloméus till honom: "Hur kommer det sig att han betecknas 'Människoson'? Till vilken beteckning är han då relaterad?"

Den helige sade till honom: "Jag vill att du skall veta att den Första Människan, kallas 'Skapare, det perfekta medvetandet'. Hans spegelbild var den stora Sophia, hans gemål, och han frambringade sin försfödde, androgyne son. Hans manliga namn fick beteckningen 'först-födare, Guds son', och hans kvinnliga namn, 'först-föderska Sofia, universums moder', en del kallar henne 'kärlek'. Nu är det så att den först-födde kallas 'Kristus'. Eftersom han fick kraft genom sin far, skapade han oräkneliga änglar utifrån själ och ljus."

Hans lärjungar sa till honom: "Herre, avslöja för oss vad beteckningen 'människoson' betyder, så att vi också får veta det."

Stjärnbilden SN 1987A

Mästaren sa: "Den som har öron han höre. Först-födaren, Fadern, har kallats 'Adam, ljusets öga', för han och hans änglar kom från det skinande ljuset, som är obeskrivligt och skugglöst, och de var alltid tillfreds i sina liv, på grund av kraften som utgick direkt från fadern. Människosonens hela kungarike, som kallas 'guds sons rike', är full av obeskrivlig och skugglös glädje, och oföränderlig harmoni, och de gladde sig över hans ständigt närvarande härlighet, som ingen har talat om förrän nu, och inte heller har det avslöjats för de världar som blev till därefter. Jag utgår från det själv-födda och från det första  gränslösa ljuset, för att avslöja allting för er."

Åter igen sa lärjungarna: "Berätta tydligt för oss hur de kom ner från det osynliga, från det odödliga till denna värld som inte har evigt liv?"

Mästaren sade: "Människosonen tog till sig Sofia, sitt gemål, och frambringade ett stort ljus. Hans manliga namn blev 'Kristus, alltings skapare'. Hans kvinnliga namn blev 'Sofia all-föderskan'. Några kallar henne 'Pistis'."

"Alla människor kom till denna världen, med en droppe av ljus, hitsända av den 'Allsmäktige' och bevakade av honom. Hans glömska begränsade honom, men genom Sofias vilja, skulle orsaken till glömskan avslöjas för hela världen som en defekt, med hänsyn till hans (den Allsmäktiges) arrogans och blindhet och det som han kallade okunnighet. Men jag kom från platsen där ovan, och genom det stora ljusets vilja flydde jag från glömskans band; jag har stoppat rövarnas arbete; jag har väckt upp droppen som Sofia sände, så att den kan bära mycken frukt genom mig, och bli helad och inte längre vara skadad, utan vara harmonisk genom mig, den store Frälsaren, så att livets rikedom ska uppenbaras, så att också Sofia kan bli ursäktad för defekten, och så att hennes son kan bli hel från defekten och erhålla härligheten och komma i kontakt med deras fader, och bli medveten om det maskulina ljusets ord. Och ni var sända av sonen, som sändes till er för att ni skulle erhålla ljuset, och kunna förflytta er ut ur glömskan som är orsakad av Härskarna, så att glömskan inte, på grund av er, skall visa sig igen, nämligen glömskan som orsakades av den orena kroppsliga inblandning som kom från dem (Guds söners sammanblandning med människan; Se Enoks bok) och som föregicks av den förskräckliga elden. Detta uppstod på grund av deras illvilliga avsikt."

Då frågade Thomas honom: "Herre, hur många världar föregår denna?"

Mästaren sa: "Jag är glad att ni frågar om de föregående universum, för era rötter bottnar i det gränslösa. Nu är det så att när de, som Jag diskuterade om tidigare, hade uppenbarat sig, anskaffade han ....

[sidorna 109 och 110 saknas, och är här utbytta av en motsvarande sektion i Berlins Gnostiska Codex (nr.8502), början är något annorlunda från den sista meningen i codex III sida 108 (den avbrutna meningen)].

[BG107]: "Nu när de som jag diskuterade om tidigare hade framträtt, skapade Själv-födare Fadern mycket snart tolv universum efter de tolv änglarna. Alla dessa var perfekta och lyckade. Sålunda framträdde felaktigheten i den kvinnliga delen."

Och <han> sa till honom: "Hur många universum med början från det gränslösa finns det?"

Mästaren sa: "Den som har öron, han höre. Det första universum som uppenbarade sig är Människosonens, som kallas 'Förstfödd'. Det andra universum (är) Människans, som kallas 'Adam, Ljustets Öga'. Det tillstånd som omfattar dessa båda är det som inte är ett kungarike, den Oändlige och Evige Gudens tillstånd, ett tillstånd som finns till i sig självt, det odödliga (tillståndet), som jag beskrev tidigare, (tillståndet) över det Sjunde (räknat från detta synliga universum), som utgick från Sophia, vilket är det första universum."

"Den odödlige människan frambringade nu universum och olika krafter och kungariken, och gav makt åt allt som framträdde i honom, för att de skulle utföra sina handlingar till slutet på alla ting som är över kaos. Och dessa samspelade med varandra och framkallade all tänkbar storslagenhet. Dessa universum namngavs sålunda; det första universum, det andra universum och det tredje universum (o.s.v.). Det första kallades 'enhet och vila'. Var och en har sitt eget namn; det tredje universum betecknades 'sällskap' eftersom där uppstod det stora antalet: i detta visade sig en stor mängd. Eftersom det stora antalet samlade ihop sig till en enhet, kallar vi dem 'det åttonde sällskapet'. Det framträdde som androgynt och hade både ett manligt och det kvinnligt namn. Det manliga namnet var 'Sällskap', medan det kvinnliga var 'Liv', eftersom det visade sig att universums liv härstammade från kvinnlighet. Och allt namngavs från det allra första."

"Från hans tankars samordning, visade sig snart de krafter som kallas 'gudar'; och genom gudarnas visdom framkallades andra gudar; och dessa gudar framkallade herrar; och herrarnas tankar framkallade andra herrar; och ur dessa herrars krafter framträdde ärkeänglar; och ärkeänglarna framkallade änglar genom sitt ord; ur dem uppstod former med struktur och namn gavs åt alla universum och världar."

"Och de odödliga, som jag just har beskrivit, har alla fått sin makt från den Odödlige Människan, som kallas 'Tystnad', för genom att återspegla utan att tala var hennes storslagenhet fulländad. Eftersom oförgängligheterna hade makten skapade var och en av dem ett stort kungarike ur det Åttonde universum, (och) troner och tempel och himlavalv för deras egen storslagenhet. Allt detta kom till genom den universella Moderns vilja."

Sedan sa lärjungarna till honom: "Herre, berätta för oss om dem som är i dessa universum, eftersom vi gärna vill veta."

Mästaren sade: "Om ni frågar mig om någonting så skall jag berätta det för er.

De skapade stora mängder änglar, oräkneliga till antalet. Och de skapade rena andar, obeskrivliga och oföränderliga ljus. För de hade inga sjukdomar eller svagheter, men de hade vilja. [BG 115,14 lägger till här: Och de kom till i ett ögonblicklig.]

"Sålunda färdigställdes tillvaron i himlarna genom den Odödlige Människan och Sofia, hans gemål: de två från vilka alla universum och världar tog form genom skapande av spegelbilder i kaos-himlarna och deras världar. Och hela naturen, med början i framkalladet ur Kaos, är i Ljuset som skiner utan att ge skugga, och i glädjen som inte kan beskrivas. De fröjdar sig alltid i sin oföränderliga härlighet och omätbara vila, vilken inte kan beskrivas bland de universum som kom till efteråt, och alla deras krafter.

Nu är det så att allt som jag just har berättat för er, har jag berättat för att det sanna Ljuset skall börja skina i er mer än i dessa andra."

Maria sa till honom: "Helige Herre, varifrån kom dina lärjungar, och vart är de på väg, och (vad) ska de gör här?"

Mästaren sa till dem: "Jag vill att du ska veta att Sophia, Universums Moder och gemålet, hon frambringade deras existens utan hennes man (gemål). Men genom Universums Faders vilja, och för att hans otroliga godhet skulle visa sig, skapade han en ridå mellan det odödliga och de som kom till efteråt, med en konsekvens som följd ... [BG 118:] ... varje universum och kaos – så att den kvinnliga defekten skulle <framträda>, och det kan hända att defekten skulle strida med henne. Och detta blev själens ridå. Från de universum som är ovan Ljusets utflöde, som jag redan har sagt, kom en droppe från Ljuset och Själen ner till de lägre regionerna där den Allsmäktige i kaos finns, så att deras likar skulle skapas från den droppen, och för att han skulle dömas, Ärke-Skaparen, som kallas 'Yaldabaoth'. Den droppen framträdde i deras gestalter som en andning, som en verkligt levande själ. Den var från början vissen, men den slumrade i själens okunnighet. När den blev varm av andningen från Manlighetens stora ljus, och den började tänka, (då) kunde allt namnges som levde i kaos-världen, och allt annat som är i den genom den Ende Odödlige, när livets andning blåste i dem. Men när detta hände genom Moder Sophias vilja - så att den Odödlige Människan skulle kunna pussla ihop människans klädnad som ett straff åt rövarna - välkomnade människan andningen; men emedan han var som en riktig själ, kunde han inte helt ta kraften till sig förrän kaosmakterna var slut (vilket är det samma som), när tiden som är bestämd av den stora ängeln har gått till ända.

"Nu har jag undervisat er om den Odödlige Människan och jag har lossat rövarnas band ifrån honom. Jag har slagit sönder de obarmhärtigas blockering i deras närvaro. Jag har förödmjukat dem i deras illvilliga avsikter, och de har fått skämmas och vaknat upp från sin okunnighet. Detta var anledningen till att jag kom hit; att de skulle återförenas med Själen och Andningen, och att bli En istället för Två, att återvända till det som är Ett, och så att ni kan producera mycken god frukt och vandra upp till Honom Som Är från Början, i outsäglig glädje och härlighet och skönhet genom Universums Fader."

"Den som känner Fadern skall bli Ett med honom och vila i den Oskapade Fadern. Men den som känner honom på ett felaktigt sätt blir del av Defekten och resten av Kaosmakterna. Men den som känner Ljusets Odödliga Själ i tystnad, genom att reflektera och samspela med sanningen, han skall visa tecken på att vara Ett med Den Osynlige, och han skall vara ett ljus i själens tystnad. Den som känner Människosonen genom kunskap och kärlek, han skall uppvisa människosonens tecken, och hans själ skall utgå från den boplats som är det Åttonde tillståndet."

"Skåda, jag har uppenbarat namnet på Den Perfekte, Moderns och de Heliga Änglarnas vilja, för att det maskulina skall bli helt här, för att det ska framträda i universum, det som är utan gräns och de som kom till genom den Store Osynlige Själens obegripliga rikedom, så att alla kan få del av hans godhet, och även deras vilas rikedom från den plats där inget kungarike finns. Jag kommer från den Förste Som Sändes, för att jag skulle visa för er honom som Är från Början, på grund av Ärkeskaparen och hans änglars arrogans, då de kallade sig själva för gudar. Och jag har kommit för att avlägsna deras blindhet och berätta för alla om den Gud som är över universum. Därför, stå upp på deras gravar, förödmjuka deras illvilliga avsikter och slå sönder deras ok och res mitt eget. Jag har givit er makt att göra detta i egenskap av att vara Ljusets son, så att ni kan lägga deras makt under era fötter."

Detta är de saker som mästaren sade, och han försvann ifrån dem. Då kände alla lärjungarna en obeskrivlig glädje från den dagen och framåt. Och hans lärjungar började tala om det glädjande budskapet om den evige och oförstörbara Själen.  

[Svenska Gnostiska Biblioteket]