Den Gudomliga Treenigheten

Texten är översatt från "The Nag Hammadi Library" 

av Gordon Sandgren

Jag är Protennoia, Tanken som bor i Ljuset. Jag är rörelsen som bor i Allt. Jag är Hon som uppstår i Allt, och den förstfödda bland det skapade, Hon som existerade före alla. Hon (Protennoia) har tre namn fastän hon är en enda och hon är fullkomlig i sig själv.

Jag är osynlig i den Osynliga Tanken. Jag finns i det omätliga och de outsägliga (sakerna). Jag är obegriplig och vistas i det obegripliga. Jag rör mig inom varje varelse.

Jag är den levande Epinoia som bor i varje Kraft och i varje evig rörelse, och (i) det osynliga Ljuset och i Härskarna, Änglarna och Demonerna, och i varje själ som bor i Tartaros, och (i) varje fysisk kropp. Jag bor i alla som kommit till. Jag rör mig i alla och Jag gräver mig in i dem alla. Jag går upprätt, och de som sover, väcker Jag. Och Jag är synen åt dem som är blinda.

Jag är det Osynliga i Allt. Det är Jag som rådfrågar det gömda, eftersom Jag känner Alltet som existerar däri. Jag är bortom allt som går att räkna. Jag är omätlig, outsäglig, och närhelst Jag önskar, skall Jag visa mig. Jag är Alltings huvud. Jag existerar före Allt, och Jag är Allt, eftersom Jag existerar i alla.

Jag är en Röst som talar mjukt. Jag finns till från första början. Jag vistas inom Tystnaden som omger alla och det är den gömda Röst som bor inom min obegripliga, omätliga Tanke, inom den omätliga Tystnaden.

Jag steg ned till mitten av dödsriket, och Jag lät mitt ljus lysa på mörkret. Det är Jag som låter vatten välla fram. Det är Jag som är gömd inom det strålande vattnet. Jag är den som gradvis utvecklar Allt genom min Tanke. Det är Jag som är Rösten. Det är genom mig som Gnosis (intuitiv kunskap) utvecklas. Jag bor i det outsägliga och det okända. Jag är förnimmelse och kunskap, som styr Tanken. Jag är den sanna Rösten. Jag ropar i alla, och de känner igen den (rösten), eftersom dess frö bor i alla. Jag är Faderns Tanke, och genom mig utgår Rösten, som är de oförstörbara kunskaperna. Jag existerar som Alltets Tanke och jag är den okända och obegripliga Tanken. Jag uppenbarade mig själv bland alla dem som känner igen mig. För det är Jag som är tillsammans med alla genom den gömda Tanken och den upphöjda <Rösten>, och Rösten från den osynliga Tanken. Och den är omätlig, eftersom den bor i den Omätlige. Det är ett mysterium; den är okontrollerbar genom den Obegriplige. Den är osynlig för alla som är synliga i universum. Den är Ljuset som bor i Ljuset.

Det är vi som ensamma har separerat oss från den synliga världen, eftersom vi är räddade genom den gömda visdomen, medelst den outsägliga, omätliga Rösten. Och han som är gömd inom oss uttrycker skapelsens glädje.

Då Sonen som är harmonisk i varje avseende -- som är skapad av ordet från Rösten; som steg ned från höjden; som har Namnet inom sig; som är ett Ljus -- han avslöjade de eviga sakerna, och allt det okända blev känt. Och dessa svårtolkade och hemliga saker, avslöjade han. Och de som vistas i Tystnaden tillsammans med den Första Tanken, talade han till. Och han visade sig för dem som bor i mörker, och han visade sig för dem som bor i avgrunden, och för dem som vistas bland de gömda skatterna, han berättade otroliga mysterier, och han lärde ut saker som ingen kunde upprepa, till alla dem som blev Ljusets Söner.

Rösten som härstammar från min Tanke förekommer som tre oföränderligheter: Fadern, Modern och Sonen. Såsom en existerande förnimbar röst, har den (Rösten) inom sig ett Ord tillskrivet varje <härlighet>, och den har tre manligheter, tre krafter, och tre namn. De uppträder som Treenigheter... -- med fyra hörn -- i hemlighet inom den Outsägliges tystnad.

Den är han ensam som blev den första existensen (Sonen), som kallas, Kristus. Och vad mig beträffar, invigde Jag honom som den Osynliga Själens härlighet. De Tre inrättade Jag ensam i evig härlighet över Universum i det Levande Vattnet, som är härligheten som omger honom som först framträdde i Ljuset från de högsta (tidiga) Universum, och det är i skinande Ljus som han stadigt framhärdar. Och han placerade sig i sitt eget Ljus som omringar honom, som är Ljusets Öga som härligt lyser på mig. Han förevigade Fadern över alla Universum, som är Jag, Faderns Tanke, Protennoia, som är Barbelo, den fullkomliga Härligheten, och den omätlige, Osynlige som är gömd. Jag är bilden av den Osynliga Själen, och det är genom mig som Allt tog form, och (Jag är) Modern (såväl) som Ljuset vilket hon fastställde som en Oskuld, hon som kallas 'Meirothea', den obegripliga Livmodern, den okontrollerbara och omätliga Rösten.

Då uppenbarade sig den Fullkomlige Sonen för Universums boningar, som härstammade från honom, och han framkallade dem och gjorde dem härliga, och gav dem troner, och placerade sig i härligheten genom vilken han dyrkade sig själv. De välsignade den Fullkomlige Sonen, Kristus, Guds son. Och de gav honom ära, och sade, "Han är! Han är! Guds Son! Guds Son! Det är han som Är Universums boningar, Se de Universum som han har fött. För du har fött dem genom din egen önskan! Därför dyrkar vi Dig: ma mo o o o eia ei on ei! Tidsålderns Universum! Universum som han gav!"

Dessutom gav Sonen (Universum, materian) livets krafter som de blev beroende av, och han inrättade dem. De första inrättade han över det första Universum: Armedon, Nousanios, Armozel; de andra inrättade han över det andra Universum: Phaionios, Ainios, Oroiael; de tredje över det tredje Universum: Mellephaneus, Loios, Daveithai; de fjärde över det fjärde Universum: Mousanios, Amethes, Eleleth. Nu var dessa Universum födda av Guden som var skapad - alltså Kristus - och dessa Universum mottog såväl som de gav härlighet. De var de första som framträdde, tidiga och höga i sina tankar, och varje Universum frambringade myriader härligheter inom ljuset som inte kunde ses, och allesammans hyllade den Fullkomlige Sonen, Guden som var född, Guds Son.

Då framträdde ett ord från det stora Ljuset Eleleth, som sa, "Jag är kung! Och jag tillhör Kaos och dödsriket?" Och i det ögonblicket, framträdde hans Ljus. Det var strålande och med egenskaper från Epinoia. Men Krafternas Krafter var inte med honom, och likaledes framträdde omedelbart där den store Demonen som styr över den lägsta delen av dödsriket och Kaos. Han har varken form eller fulländning, utan tvärtom, han regerar över de former som är födda i mörker. Han kallas 'Saklas', som betyder, 'Samael', 'Yaltabaoth', han som hade stulit sin kraft; som hade ryckt till sig kraft från den oskyldiga (Sophia); och som tidigare hade övermannat henne, hon som är Ljusets Epinoia, som hade stigit ned, och från henne hade han ursprungligen kommit.

Nu när Epinoia förstod att han (Yaltabaoth) hade bett honom (Ljuset) om en annan ordning, och trots att han var lägre än hon, sa hon, "Ge mig en annan ordning, så att jag kan få en bostad i dig, så att Jag slipper vistas i oordning för alltid." Och ordningen på hela det huset blev förändrad på hennes kommando. Och härligheter fördes fram till henne och den högre ordningen gavs åt henne.

Och den store Demonen började skapa boningar som liknade de riktiga boningarna i Universum, förutom det att han tillverkade dem ur sin egen kraft.

Då lät Jag också min Röst tala i hemlighet, och sade: "Upphör! Avstå, (du) som trampade på materian; för skåda, Jag kommer ner till den dödliga världen på grund av min del i den platsen i den tiden när den oskyldiga Sophia var besegrad, hon som steg ned, så att Jag kan omintetgöra deras planer som framkallades genom hennes förordning." Och allt var oordning, varenda en som bor i det okunniga ljusets hus var störda, och marken skakade. Och okunnighetens härskare regerade över Kaos och dödsriket, och skapade en människa som liknade mig. Men han varken visste att människan i en mening skulle bli hans förintelse, inte heller förstod han kraften i honom.

Men nu har Jag kommit ner och nått Kaos. Och Jag var ensam på platsen. Jag är gömd inom dem, styr dem, och ger dem ordning. Och från första dagen tills dagen när Jag kommer för att uppfylla mäktig härlighet till de som är mina, kommer Jag att uppenbara mig själv för de som har hört mina mysterier, som är Ljusets Söner.

Jag är deras Fader, och Jag skall berätta ett mysterium för dig, outsägligt för alla: Varje band lossade Jag från dig, och kedjorna av dödsrikets demoner slog jag sönder, dessa saker som är bundna på min medlemmar, som tyglade dem. Och de höga väggarna av mörker störtade Jag omkull, och de säkra portarna på de obarmhärtiga slog Jag sönder, och Jag slog sönder deras galler. Och den onda kraften, och den som slår dig, och den som hindrar dig, och tyrannen, motståndaren, den som är Kung, och den innevarande fienden, allt detta som Jag förklarade för de som är mina, som är Ljusets Söner, för att de skall förklara dem alla ogiltiga, och bli räddade från alla de där banden, och träda in i tillståndet de var i från början.

Jag är den första som steg ned på grund av min stabilitet, Jag är Själen som bor i själen, som härstammar ur Livets Vatten, och ur mysteriernas djup. Och Jag talade med Härskarna och Myndigheterna. För Jag hade tagit plats bakom deras språk, och Jag talade mina mysterier för mig själv - ett gömt mysterium - och banden och den eviga glömskan blev upphävd. Och Jag bar frukt i dem, det är den oföränderliga Tidsålderns Tanke, och mitt hus, och deras Fader. Och Jag gick ner till dem som var mina från första början, och Jag nådde dem och slog sönder den första repsträngen som förslavade dem. Då började alla skina, och Jag förberedde ett mönster för det outsägliga Ljus som är inom mig. Amen.

Protennoias föredrag: Ett

Jag är Rösten som framträdde genom min Tanke, för Jag är 'Han som är syzygetisk' eftersom Jag kallades 'Den Osynliges Tanke'. Eftersom Jag kallades 'Det Oföränderliga Talet', är Jag den som kallades 'Hon som är syzygetisk'.

Jag är en Enda, eftersom Jag ju är fläckfri. Jag är Röstens Moder, som talar på många sätt, och fullgör Allt. Det är i mig som kunskapen bor, kunskapen om det eviga. Det är Jag som talar inom varje varelse, och Jag är känd av Alltet. Det är Jag som talar till dem som har känt mig som är Ljusets Söner.

Nu har Jag kommit en andra gång i kvinnogestalt, och jag har talat med dem. Och Jag skall berätta för dem om slutet på denna tillvaro och början på nästa som kommer, den som inte ändras, den i vilket vårt utseende kommer att vara annorlunda. Vi skall vara renade inom de Universum i vilka Jag uppträdde i min Tankes manlighet. Jag bosatte mig bland dem som är värdiga Tankens stabila Tillvaro.

För Jag skall berätta för dig ett mysterium om denna speciella Tillvaro, och berätta om de krafter som är i den. Födelsen framträder; timme föder timme, dag föder dag. Månad följs av månad. Tid följes av tid. Denna speciella Tillvaro blev fullständig på detta sätt, och den var beräknad, och den (var) kort, för det var ett finger som skapade ett finger, och en skarv som var separerad från en annan skarv. Då, när de stora Härskarna visste att tiden för fullbordan närmade sig - precis som den häftiga smärtan när förlossningen närmar sig, så hade också förstörelsen närmat sig - alla naturkrafterna skakade, och underjordens grundvalar och Kaos tak skakade, och en stor eld sken i deras mitt, och berg och mark skakades om som vass fladdrade för vinden. Och de som trodde på ödet och de som organiserade var verkligen skräckslagna över den stora förstörelsen. Och Härskarnas troner blev förstörda, eftersom de störtades omkull, och deras Kungar blev rädda. Och de som tillhörde Ödet betalade priset med sina ägodelar till det de trodde på (Ödet), och de sa till Härskarna, "Vad är detta för kaos som har drabbat oss med ett sådant dunder? Och all vår bebyggelse har skakats, och vår väg upp i omloppsbanan har blivit förstörd, och vägen som tar oss dit där vi blev skapade, har upphört att finnas till för oss."

Då svarade Härskarna, och sade, "Vi har också förlorat det, eftersom vi inte visste vad som var ansvarigt för det. Men res er, och låt oss gå till Ärkeskaparen och fråga honom." Och Härskarna församlade sig och gick upp till Ärkeskaparen. De sa till honom, "Var är stoltheten som du skröt om? Hörde vi dig inte säga, "Jag är Gud, och Jag är er Far, och det är Jag som har skapat er. Och det finns ingen Gud förutom mig"? Men hör nu, det har framträtt en Röst som tillhör Universums osynlig Tal som vi inte känner. Och vi själva var inte medvetna om vem vi tillhörde, för Rösten som vi hörde var främmande för oss, och vi kände inte igen den; vi visste inte varifrån den kom. Den kom och gjorde oss rädda och försvagade oss. Så låt oss nu gråta och sörja bittert! Vad angår framtiden, så låt oss ta till flykten innan vi oundvikligen blir fångade och dras ner i underjorden. För redan har banden i vårt slaveri börjat slakna, och tiden är kort, och våra dagar är fullgjorda, och förstörelsen har gjort oss sorgsna, så att vi vill ta oss tillbaka till platsen som vi känner igen. För vad det angår vårt träd som vi växte ut från, så har det en frukt av okunnighet; och dess löv är döda, och mörker råder under dess stora grenar. Och det var med bedrägeri och begär som vi skördade det, detta (träd) genom vilket okunnigt Kaos tog sin boning i oss. För se även han, vår Skapare, som vi skröt om, även han var ovetande om denna Röst."

Så, Tankens söner, lyssna på mig, lyssna till rösten från er Moders barmhärtighet, för ni har blivit värdiga Universums mysterier som varit gömda, så att ni kan få del av dem. Och avslutningen av denna speciella Tillvaro och det onda har närmat sig, och det dagas en ny Tidsålder som kommer, som inte förändrar sig.

Jag är androgyn. Jag är Modern (och) Jag är Fadern, eftersom Jag kopulerade med mig själv. Jag kopulerade med mig själv och med dem som älskar mig, och det är genom mig ensam som Allt finns till. Jag är Livmodern som burit formerna och som fött Ljuset som lyser i storslagenhet. Jag är Tidsåldern som kommer. Jag är Alltets fullbordan, som är Meirothea, Moderns ära. Jag talade ljudligt till dem som känner mig.

Och Jag inbjuder dig till det upphöjda, Fullkomliga Ljuset. Dessutom, (vad det angår) detta (Ljus), när du träder in i det, kommer du att vara dyrkad av dem som ger ära, och de som vill upphöja kommer att upphöja dig. Du kommer att acceptera fotsida dräkter från dem som ger fotsida dräkter till dig, och döpare kommer att döpa dig, och du kommer att bli härligt lysande, såsom du en gång var när du var i <Ljuset>.

Och Jag gömde mig själv i alla levande väsen och avslöjade mig inom dem, och varje medvetande som sökte, längtade efter mig, för det är Jag som gav formen åt Allt när den ingen form hade. Och Jag omskapade deras former till (andra) former, tills den tid när formen kommer att upplösas i Alltet. Det är genom mig som Rösten härstammar, och det är Jag som ger andan till mig själv. Och Jag gav dem den Heliga Själen för evigt, och Jag for upp och steg in i mitt Ljus. Jag steg upp på min gren och satt där bland de heliga Ljusets Söner. Och Jag drog mig tillbaka till deras boning som[...] blir lysande [...]. Amen.

Ödet: Två

Jag är Ordet som bor i den outsägliga Rösten. Jag vistas i det fläckfria Ljuset och en Tanke framträdde och blev märkbar genom Moderns stora Tal, fast det är en manlig avkomling som stödjer mig i grunden. Och det (Talet) existerar från början i Alltings grund.

Men det är ett Ljus som bor undangömt i den stora Tystnaden, och det var det första som uppstod. Då däremot hon (Modern), ensam existerar som Tystnaden. Jag ensam är Ordet, outsägligt, icke förorenat, omätligt och obegripligt. Det (ordet) är ett gömt Ljus, och det bär på Livets frukt, och är källan till livets vatten som väller fram från det osynliga, som inte är förorenat, en omätlig källa som är en icke fortplantningsbar Röst från Moderns härlighet, som är Guds sons härlighet; en manlig oskuld med ett gömt Förstånd, som är Tystnaden gömd från Alltet, och som är ett icke fortplantningsbart, ett omätligt Ljus, Alltings källa, hela Universums rot. Det är den grund som stödjer varje rörelse i Universum som tillhör den mäktiga härligheten. Det är grundernas Grund. Det är krafternas andetag. Det är ögat på de tre permanenta tillstånden (tre-enigheten), som existerar som Rösten genom Tankens förtjänst. Och de är ett Ord genom Talets förtjänst; det sändes för att lysa upp dem som vistas i mörker.

Så skåda nu! Jag kommer att avslöja för dig mina mysterier, eftersom du är min jämlike, och du skall känna till allt.

(5 rader saknas)

Jag berättade för dem alla om mina mysterier som existerar i det obegripliga, det outsägliga Universum. Jag lärde dem mysterierna med Rösten från det Fullkomliga Förståndet, och Jag blev en grund för Allt, och Jag gav dem styrka.

Andra gången Jag framträdde gjorde Jag det genom Talet från min Röst. Jag gav form åt de formade, fram till deras avslutning.

Tredje gången Jag framträdde för dem gjorde Jag det som Ord, och Jag uppenbarade mig själv i deras egen form. Och Jag bar likadana klädesplagg, och Jag gömde mig inom dem, och de visste inte vem som gav mig myndighet mig. För Jag bor inom alla höga Makter och Krafter, och i änglar, och i varje rörelse som existerar i all materia. Och Jag gömde mig inom dem tills Jag avslöjade mig för mina trosfränder. Och ingen av dem (Krafterna) visste om mig, fastän det är Jag som arbetar i dem. Snarare trodde de att Allt var skapat av dem, eftersom de är okunniga, och inte vet varifrån de kommer och hur de kommit till.

Jag är Ljuset som lyser upp Allt. Jag är Ljuset som gläder sig i mina själsfränder, för Jag kom ner till de dödligas värld på grund av Själen som föll från sin höga plats (och) framträdde ur den oskyldiga Sophia. Jag kom, och Jag befriade [...], och Jag gick till ...

(5 rader saknas)

... som han hade förr, och Jag gav Livets Vatten åt honom, vilket tömmer honom på kaos som är i största mörker och som existerar i hela avgrunden, som är den kroppsliga och psykiska tanken. Allt detta gjorde Jag. Och Jag tömde honom på det, och Jag gav honom ett skinande Ljus, som är det samma som kunskapen från Faderskapets Tanke.

Och Jag överlämnade honom åt dem som ger kläder - Yammon, Elasso, Amenai - och de täckte honom med en fotsida dräkt från Ljuset; och Jag överlämnade honom åt döparna, och de döpte honom - Micheus, Michar, Mnesinous - och de sänkte ner honom i källan av Livets Vatten. Och Jag överlämnade honom åt dem som upphöjer - Bariel, Nouthan, Sabenai - och de installerade honom på Härlighetens Tron. Och Jag överlämnade honom åt dem som förhärligar - Ariom, Elien, Phariel - och de dyrkade honom med Faderskapets ära. Och de som rycker bort rycktes bort - Kamaliel, [...]anen, Samblo, och tjänare åt de stora ljusen - och de tog honom till Faderskapets ljusa plats. Och han mottog de Fem sigillen från Moderns Ljus, Protennoia, och kunskapens mysterium skänktes åt honom, och han blev ett Ljus i Ljuset.

Så nu ...

(5 rader saknas)

... Jag hade min boning i varje gestalt. Härskarna trodde att Jag var deras Kristus. Verkligen, Jag bor i alla. Och framträdde som Ljus, och på så vis undgick Jag Härskarna. Jag är deras älskade, för Jag iklädde mig egenskapen av Ärkeskaparens son, och Jag var som honom tills slutet av hans påbud, vilket är okunnighetens Kaos. Och bland änglarna uppenbarade Jag mig som deras likar, och bland Krafterna, som om Jag var en av dem; men bland människorna framträdde Jag som en Människoson, fastän Jag är allas Fader.

Jag gömde mig inom dem tills Jag framträdde bland min medlemmar, vilka är mina, och Jag lärde dem om de outsägliga förordningarna, och (om) trosfränderna. Men de är outsägliga för varje Höghet och varje regerande Kraft, utom för Ljusets Söner, vilka är Faderns förordningar. Dessa är de härligheter som är högre än varje härlighet, de är Fem Sigill, fullständiga genom Förståndets förtjänst. Han som råder över dessa speciella namns Fem Sigill har avtagit sig okunnighetens kläder och satt på sig ett skinande Ljus. Och ingenting kommer att framträda för honom som tillhör Härskarnas Krafter. Inom dessa, kommer mörker och okunnighet att lösas upp och dö. Och varelsens tanke, vilken är splittrad, kommer att bli enkel och koncentrerad och det mörka Kaos kommer att lösas upp och ...

(6 rader är fragmentariska)

... tills Jag framträder för alla mina trosfränder, och tills Jag samlar ihop alla mina vänner i mitt eviga kungarike. Och Jag tillkännagav för dem de outsägliga Fem Sigillen så att Jag kan vara kvar i dem och även de i mig.

Vad angår Jesus, så iscensatte Jag honom. Jag räddade honom från det förbannade träet, och återupprättade honom i hans Faders boningar som han stigit ned ifrån. Och de som vaktar deras boningar kände inte igen mig. För Jag är okontrollerbar, såsom min säd; och min säd bor i det heliga Ljuset inom den obegripliga Tystnaden.

[Svenska Gnostiska Biblioteket]