Den Invigde Eugnostos  

Texten är översatt från "The Nag Hammadi Library" 

av Gordon Sandgren

Till de som tillhör Eugnostos, den invigde. 

Var glada för det ni vet. Och var hälsade! Jag vill att ni ska känna till att alla människor födda från världens skapelse tills nu är materia. Då de har gjort efterforskningar om Gud, vem han är och vad han liknar, har de inte funnit honom. De visaste bland människorna har spekulerat om sanningen ända från begynnelsen. Men spekulationerna har inte lett fram till sanningen. Från allra första början har det talats om tre (olika) åsikter bland filosofer; vilka inte kommer överens med varandra. Några säger att den fysiska världen är vägledd av sig själv. Andra, att det är försynen (som styr den). Andra, att det är ödet. Men det är ingen av dessa som är rätt. För det som kommer från sig självt är tomt; det är självgjort. Försynen är dåraktig. Ödet är omdömeslöst. 

Dock, var och en som är fri från dessa tre åsikter som jag nämnt och erkänner den inre röst som talar om sanningens Gud godkänner allting angående honom, han är odödlig boning i den dödliga människans mitt. 

Han-Som-Är kan inte beskrivas. Ingen princip känner honom, ingen makt, ingen som är beroende och inga varelser som tillhör den materiella världen, ingen utom han ensam. För han är odödlig och evig, han har aldrig blivit född; för alla som är födda kommer att dö. Han är inte skapad och har ingen början; för alla som har en början har ett slut. Ingen styr över honom. Han har inget namn; för den som har ett namn är skapad av någon annan. Han kan inte namnges. Han har inga mänskliga former; för den som har mänsklig form är skapad av någon annan. Han är sin egen skepnad - inte som de skepnader vi känner till och har sett, utan en främmande skepnad som överträffar allt och är mer än det totala. Han ser från alla håll och ser sig själv från sig själv. Han är oändlig; han är obegriplig. Han är alltid oförgänglig (och) har inga likheter (med något). Han är oföränderlig och balanserad. Han är felfri. Han är evinnerlig. Han är helig. Han är omöjlig att känna igen, eftersom han (endast) känner sig själv. Han är omätlig. Han går inte att hitta. Han är perfekt, och har inga felaktigheter. Han är oförstörbar helhet. Han heter 'Universums Fader'. 

Innan något var synligt bland de synliga, omfamnar Hans storslagenhet och kraftfullhet helheternas helhet, men ingenting omfamnar honom. För han är allt medvetande, all tanke och reflektion, allt övervägande och all rationalitet och kraft. De är alla jämställda krafter. De är helhetens källor. Och deras egenskaper existerar från början och till slut, och ligger som modell i planeringen av det oskapade, för det skapade hade inte ännu blivit synligt. 

Nu fanns en skillnad bland de oförstörbara tillstånden. Låt oss tänka på detta sätt: Allting som kommer från det förstörbara kommer att försvinna, eftersom det kommer från det som kan förstöras. Det som är oförstörbart kommer inte att förgås utan kommer att vara oförstört, eftersom det är oförstörbart. Så, många människor gick vilse i sina funderingar därför de inte kände till denna skillnad; därför hittade de inte sanningen. 

Men detta räcker så länge, eftersom det är omöjligt att tvista om naturen kring de ord som jag har talat angående den oförstörbare, sanne Guden. Om nu någon vill tro på orden nedskrivna (här), så kommer han att bli medveten om det som är gömt i början och fram till slutet av det som är synligt, och denna Tanke kommer att instruera honom hur de saker som inte är synliga blev funna i det synliga. Detta är en kunskapens princip. 

Universums Gud är inte helt korrekt kallad 'Fader' utan riktigare är att kalla honom 'Förfader'. För Fadern är början (eller principen) på det synliga. Men han (Gud) är Förfadern utan början. Han ser sig själv inom sig själv, som i en spegel, och framträdde som sin egen avbild som Självfadern eller Självskaparen, och som en som stod ansikte mot ansikte med sig själv, då han mötte den Ofödda Första Existensen. Han är av samma ålder som den som är före honom, men är inte lika kraftfull som honom. 

Sedemera uppenbarade sig många spegelbilder till Förfadern, de var självskapade, i samma ålder (och) hade samma kraft, de var oräkneliga till antalet, och de kallades 'Generationen som inte är något Kungarike bland de Kungariken som existerar'. Och alla ställen där är inga kungariken finns kallas 'Den ofödde Faderns söner.' 

Nu är tillståndet som inte går att få någon kunskap om alltid oförstörbart och outsägligt. Alla har sin vila i här, och det är alltid outsäglig vila över den oföränderliga härligheten och den omätbara harmonin som ingen hört talas om, hört eller sett bland all världens fysiska tillvaror. Men detta räcker så länge. Detta är ytterligare en kunskapsprincip från den Självfödde. 

Den förste som framträdde före universum i gränslöshet är en Själv-växande och en Själv-konstruerad Fader, och han är full av lysande, outsägligt ljus. I början, beslutade han att hans avbild skulle få stor kraft. Omedelbart framträdde Ljusets princip (eller början) som en Odödlig Androgyn Man. Hans manliga namn är 'Skapat Perfekt Medvetande. Och hans kvinnliga namn är 'Allvist Skapad Sophia'. Det sades även att hon liknade sin bror och hennes gemål. Hon är obestridd sanning; för här nedan, tävlar avvikelserna med sanningen, vilka existerar sida vid sida. 

Genom den Odödlige Mannen framträdde den första benämningen, nämligen, gudom och kungarike, för Fadern, som kallas 'Självfadern' avslöjade detta. Han skapade en vidsträckt tillvaro för sin egen storslagenhet. Odödlige Mannen gav honom stor makt, och han regerade över alla skapelser. Han skapade otaliga myriader gudar och ärkeänglar och änglar. 

Från den Mannen härstammade gudomar och kungariken. Därför var han kallad 'Gudars Gud' och 'Kungars Kung'. 

Den första Mannen kallades 'Tro' ('pistis') av de som kom efteråt. Han har inom sig ett unikt medvetande och tänkande - sådan är hans tanke - reflekterande och övervägande, rationellt och kraftfullt. Alla hans attribut som existerar är perfekta och odödliga. I respekt för oförgängligheten, är de verkligen lika. (Men) i respekt för kraften, är där en skillnad, såsom skillnaden mellan fader och son, och son och tanke, och tanke och resten. 

Som jag sa tidigare, bland de saker som skapades var monaden den första, dyaden följer efter den, och triaden därefter, upp till tiotalen. Tiotalen härskar över hundratalen; hundratalen över tusentalen; tusentalen härskar över tio tusentalen. Detta är mönstren <bland de odödliga. Den första Mannen är så här: Hans monad [...]. 

Det är det här mönstret som existerar bland de odödliga: monaden och tanken är de saker som tillhör den Odödlige Mannen. Tankegångarna är för < tiotalen, och hundratalen är lärandet, och tusentalen är överläggningarna, och tio tusentalen är krafterna. De som kommer från [...] existerar med deras [...] i varje tidsålder [...]. 

[...] I början, framträdde tanke och tänkande från medvetande, sedan lärande från tänkande, överläggningar från lärande, och kraft från överläggningar. Och ur alla attributen, framträdde allt som uppenbarats genom hans krafter. Och ur det som var skapat framträdde formerna. Och det som formades framträdde ur formerna. Det som fick ett namn framträdde från det som var format, medan skillnaden bland de födda tingen framträdde från det namngivna, från början till slut, genom kraften från alla tillstånd. Den Odödlige Mannen är full av varje oförgänglig ära och outsäglig glädje. Hela hans kungarike gläder sig i ständig fröjd, de som aldrig har hört talas om eller känt till några tidsåldrar som kommer efter dem och dess världar. 

Sedemera kom en annan princip från den Odödlige Mannen, som kallas 'Själv-fulländad Skapare.' När han mottog samtycka från sitt gemål, den Stora Sophia, uppenbarade han den först-födde androgynen, som heter, 'Guds Först-födde Son'. Hans kvinnliga aspekt är 'Först-födda Sophia, Universums Moder' som några kallar 'Kärlek'. Sedan den Först-födde fick sin makt från sin fader, skapade han myriader änglar utan slut. Hela mängden av dessa änglar kallas 'den Heliges Församling, de skugglösa Ljusen.' När de hälsar på varandra, är deras omfamningar som änglars likt dem själva. 

Den förstfödde Fadern kallas 'Ljusets Adam.' Och Gudasonens kungarike är fullt av outsäglig glädje och konstant jubilerande, alltid festligheter i outsäglig glädje över deras oförgängliga härlighet, vilken ingen hört talas om och det har inte avslöjats för de världar som kom till senare. 

Då samtyckte Gudasonen med Sophia, hans gemål, och då uppenbarade sig ett stort androgynt Ljus. Hans manliga namn är utsett till ' Frälsaren, Skaparen av alla ting'. Hans kvinnliga namn är utsett till 'Sophia, All-Skaperskan'. Några kallar henne 'Pistis' (tro). 

Då samtyckte Frälsaren med sitt gemål, Pistis Sophia, och då uppenbarade sig sex androgyna andliga varelser som är av typen föregångare. Deras manliga namn är dessa: den första, 'Ofödd'; den andra, 'Självfödd'; den tredje, 'Skaparen'; den fjärde, 'Förstfödare'; den femte, 'All-skaparen'; den sjätte, 'Ärkeskaparen'. De kvinnliga namnen är dessa; den första, 'All-vis Sophia'; den andra, 'All-Moder Sophia'; den tredje, 'All-föderska Sophia'; den fjärde, 'Förstföderska Sophia'; den femte, 'Kärleks Sophia'; den sjätte, 'Pistis Sophia'. 

Från samtycke av de som jag har nämnt, framträdde tankar i världarna som existerar. Från tankarna kom reflektioner; från reflektioner, överväganden; från överväganden, förnuftigheter, från förnuftigheter kom vilja, från vilja kom ord. 

Då samtyckte de tolv krafter med varandra. <Sex manliga (och) kvinnliga (var) uppenbarades, så att det blev sjuttiotvå krafter. Var och en av de sjuttiotvå uppenbarade fem andliga (krafter), vilket (tillsammans) blev tre hundrasextio krafter. Alla förenas de av viljan. 

Därför blev vår tidsålder av samma typ som den Odödlige Mannens. Tiden kom att vara så som den Förstfödde sonen. Året kom att bli som Frälsaren. De tolv månaderna kom att vara som de tolv krafterna. De tre hundrasextio dagarna på året kom att vara som de trehundrasextio krafterna som framträdde från Frälsaren. Timmar och minuter kom att vara såsom alla änglar som kom från dem (krafterna), som är utan slut. 

Och när de som jag har diskuterat framträdde, skapade All-Födaren, deras fader, mycket snart tolv världar efter de tolv änglarna. Och i varje värld fanns sex (himlar), så det blev sjuttiotvå himlar efter de sjuttiotvå krafterna som framträdde ur honom. Och i vart och ett av himlarna fanns fem himlavalv, så det framträdde från dem (allt som allt) trehundrasextio himlavalv ur de trehundrasextio krafterna. När himlavalven var fullständiga, kallades de 'de Trehundrasextio Himlarna', efter namnen på de himlar som var före dem. Och alla dessa är perfekta och harmoniska. Och i detta skede framträdde avvikelsen i den kvinnliga kraften. 

Den första världen är då från den Odödlige Mannen. Den andra världen är från Gudasonen, som heter 'Förstfödd' ("som heter 'Frälsare'" tillägg i Codex V). Det som överbryggar dessa är världen som inte är ett kungarike, Den Eviga Oändliga Guds (världen), världarnas värld där de odödliga finns, världen över den Åttonde (världen) som framträdde ur kaos. 

Den Odödlige Mannen uppenbarade nu världar och kungariken och krafter och gav makt åt alla som framträdde ur honom, att göra vad de önskade tills allt återigen övergår i kaos. Och dessa samtyckte med varandra och uppenbarade all tänkbar prakt, även själar framträdde, talrika lysande ljus som är oräkneliga till antalet. Dessa mottog namn i början, den första, den mittersta, den perfekta; det är den första världen och den andra och den tredje. Den första kallades ' Enhet och Vila'. Eftersom var och en har sitt (eget) namn, utseddes den <tredje världen att heta 'Församling', av den stora talrika massan som framträdde där. Därför, när den talrika massan samlade ihop sig och kom till en enighet, kallades de 'Församling', från församlingen som överträffade himmelen. Därför var den Åttonde världens församling uppenbarad som androgyner och namngavs delvis som man och delvis som kvinna. Mannen kallades 'Församling', och kvinnan för, 'Liv', för att det skulle visa sig att livet kom från en kvinna i alla världar. Varje namn mottogs, med början från begynnelsen. 

Från hans samverkan med sin tanke, framträdde krafterna som kallades 'gudar'; och gudarna från deras överväganden uppenbarade gudomliga gudar; och gudarna från deras överväganden uppenbarade herrar; och herrarna från deras krafter uppenbarade ärkeänglarna; ärkeänglarna uppenbarade änglar; från <dem, framträdde skepnaderna, med struktur och form för att namnge alla tidsåldrar och deras världar. 

Alla de odödliga, som jag har beskrivet, har makt - alla - från den Odödlige Mannens och Sophias kraft, hans gemål, som kallades 'Tystnad', och som fick heta 'Tystnad' därför att hon kunde reflektera utan att tala vilket fullkomligade hennes storhet. Sedan de oförgängliga hade makten, erhöll var och en stora kungariken i alla odödliga himlar och i deras himlavalv, samt troner (och) tempel, för sin egen storhet. 

Faktiskt har några, som i outsäglig härlighet bor i bostäder och i vagnar, och som inte tagit mänsklig form, försett sig med oräkneliga mängder änglar, och även med oskuldsfulla andar ur det obeskrivliga ljuset. De har inga sjukdomar eller svagheter, de kan göra vad de vill med bara viljan: det kommer till i ett ögonblicklig. Det var de som framställde världarna med deras himlar och himlavalv till den Odödlige Mannens och Sophias härlighet: från området som <förvarade mönstren till varje universum och deras världar och till de som kommer efteråt, i avsikt att frambringa modellerna därifrån som var deras avbilder i kaoshimlarna och deras världar. 

Och alla naturtillstånd från det Odödliga, det ofödda till uppenbarelsen av kaos, är av ljuset som lyser utan skugga och (av) outsäglig harmoni och obeskrivlig vila. Där är alltid fröjd och härlighet som inte tar slut, och denna tillvaro kan inte mätas, och inte beskrivas eller förstås bland fysiska världar och deras krafter. Men detta får räcka. Allt som jag har sagt till dig, har jag sagt på ett sätt som du förhoppningsvis kan acceptera, i väntan på den som inte behöver undervisas framträder bland er, och han kommer att tala om alla dessa saker till er utifrån ren kunskap på ett glädjefullt sätt. 

Eugnostos den invigde. 

[Svenska Gnostiska Biblioteket]