Hur har vår verkliga historia sett ut? 

Stämmer historieböckernas, religionernas eller myternas tolkning av det som varit? Eller har tolkningarna varit färgade av bristande kunskap och förståelse. Eftersom vi inte säkert vet, får vi nöja oss med just tolkningar. Kyrkan har i alla tider grundat sig på en tro på det skrivna ordet utan att reflektera vidare och har därmed garanterat sig för feltolkningar. Effekten av att kyrkans män har konserverat sig i bibelns skrivna ord har vi dock många gånger bittert fått erfara. Kyrkofadern Iranéus hade inte mycket till övers för gnostikernas fantasifulla och odogmatiska tolkande av skrifterna. "Det finns inte tre gnostiker som har samma uppfattning" skrockade han föraktfullt. Därmed avslöjade han en tragisk inställning, att det skulle vara något positivt med människor som inte vågar tro på sig själva. Detta var emellertid något som gnostikerna propagerade och därför var det också svårt att hitta två eller tre med samma åsikter.

Gnostikerna ansåg att materien är behäftad med en defekt som  uppstod i den trettonde utvecklingsnivån av de totalt fyrtionio som Phytagoras talar om.  Defekten består i en delning i den "kvinnliga aspekten" Sophia (Yin), på så vis att hon delade sig utan inblandning av den "manliga aspekten" Kristus (Yang). Ett försvagat subatomärt universum uppstod p.g.a. detta.  Guden Jahve ansågs vara en ondskefulle härskare från just detta universum med just den defekten. Föreställningen har med stor sannolikhet sin grund i Enoks bok. I boken talas om en inblandning i människans tidiga historia som ledde till skapelsen av ett ondskefullt jättesläktet. Guden Jahve var inte alltings Ur-kraft utan ett väsen av kött och blod. Han hade en destruktiv inverkan på Jordens och vårt solsystem genom manipulativ inverkan. Universum och naturen är naturligtvis i det stora hela perfekt så länge naturens lagar råder och så länge Ur-kraften som är Ett balanserar materien.

Denna teori som inte utgår från etablerat tänkande utan snarare utgår från frågeställningen: Vad är sannolikt, utifrån historiskt textmaterial, intuition och logiskt tänkande? Vad betyder gamla hopplösa texter med kryptiskt innehåll? 

Målsättningen har varit att hitta röda tråder och samstämmigheter, men även att sortera bort överdrivna eller uppenbara förvridna tolkningar.

Observera att detta inte är en teori som gör anspråk på att vara sanningen, men kan den väcka upp till reflektion hos läsaren är författarens mål uppnått.

Vill du veta mer om hela teorin? Se Relationsteorin

• Det talas om två slags Gudar. Den ene är den opersonlige guden som taoisterna kallar Tao. Det är ett slags ur-materia eller icke-materia varifrån materian härstammar. Den andre sortens gud är personlig och motsvaras av t.ex. Oden, Zeus eller bibelns Jahve. Dessa gudar är inte Gud i betydelsen alltings ursprung utan snarare biologiska varelser som har kommit att dyrkas som Gudar av den forntida människan.
• De personliga religionshistoriska gudarna kan ha härstammat från andra planeter, från t.ex. krigets planet Mars. Mars som en gång i tiden kan ha fattat eld av en nukleär katastrof och därmed av hettan erhållit sin karaktäristiska röda färg. De kan också ha härstammat från en sprängd planet, Faeton, placerad mellan Mars och Jupiter, vars rester numera utgörs av asteoridbältet. I Enoks bok antyds att en sådan värld existerat en gång i tiden men blivit förstörd:

"Och den första himmelen skall försvinna, och en ny himmel skall framträda, och krafterna i himlarna skall avge ett sjufaldigt ljussken." 

Vidare heter det: 

"Höga berg skall skaka, och höga kullar skall jämnas med marken, och de skall smälta som vax innan de flammar upp. Världen skall klyvas i små delar, och allt som är därpå skall förstöras, och förstörarna skall därmed få sin dom." 

Dessa s.k. gudar hade tidigare för mycket länge sedan stötts ut från en högt utvecklad civilisation utanför vårt solsystem på grund av en ideologisk konflikt, och förvisades till vårt solsystem, till planeterna Mars, Faeton och Jorden. Ledare för denna grupp gudar var en person som gnostikerna kallade Yaltabaot (identisk med bibelns Jahve). Anledningen till konflikten var att Yaltabaot utropade sig själv till Gud och ville bli tillbedd som sådan. Han och hans anhängare förespråkade intellektets makt över naturen, men de heliga änglarna kännetecknades av att vara i samklang med naturen och de såg livet som en ständig andning, som ett pulserande mellan rörelse och vila. Yaltabaot förlorade konflikten och tillsammans med många anhängare tvingades de fly hit. Bosatta i vårt solsystem överskred de naturens lagar på flera sätt och troligen förstördes Mars och Faeton i ett gigantiskt kärnvapenkrig. Ett fåtal överlevande flydde till Jorden och skapade människan genom genmanipulation och avelsarbete på en redan existerande apmänniska. De skapade människan till en slav och arbetare. Och människan dyrkade dem som alltings Gud. 

"Huru har du icke fallit ifrån himlen, du strålande morgonstjärna! Huru har du icke blivit fälld till jorden, du folkens förgörare!" (Jesaja 14:12)

"Och hans stjärt drog med sig tredjedelen av himmelens stjärnor och kastade den ned på jorden. Och draken stod framför kvinnan som skulle föda, ty han ville uppsluka hennes barn, när hon hade fött det." (Upp. 12:4)

Kvinnan är Sophia (visheten, klokheten och även kallad Pistis), hon är Kristi gemål eller tvillingsyster (enligt gnosticismen). Sophia och Kristus motsvarar de två urkrafter som kan jämföras med Yin och Yang och deras avkomma blev Människosonen, d.v.s. den första självständiga livsformen.

 

Den tomma Ur-Guden.

 

Ur-gudens första delning till Kristus och Sophia.

 

Kristus och Sophia delar sig och förenas och får ett barn. Deras barn är Människosonen, symbolen för den första livsprincipen, som är korset i en ring. 

"Och en strid uppstod i himmelen: Mikael och hans änglar gåvo sig i strid med draken; och draken och hans änglar stridde mot dem," (Upp. 12:7)

"Och den store draken, den gamle ormen, blev nedkastad, han som kallas Djävul och Satan, och som förvillar hela världen; han blev nedkastad till jorden, och hans änglar kastades ned jämte honom." (Upp. 12:9)

"Och när draken såg att han var nedkastad på jorden, förföljde han kvinnan, som hade fött gossebarnet." (Upp. 12:13)  

Sophia (kvinnligheten), som i det naturliga samhället var likvärdig med Kristus (manligheten), trängdes undan av draken (det nya härskarväldet) och härmed inleddes en lång period av ett mansdominerat samhälle i vårt solsystem och på Jorden.

"Men åt kvinnan gåvos den stora örnens två vingar, för att hon skulle flyga ut i öknen till den plats där hon skulle få sitt uppehälle under en tid och tider och en halv tid, fjärran ifrån ormens åsyn."  (Upp. 12:14)

Den kvinnliga aspekten "intuitionen" som den felande länken till helheten, fick gömma sig i symbolik och mystik i form av bilder och inskriptioner i lertavlor, hällristningar och hemliga böcker. Men efter långa tider skulle hon åter träda fram i ljuset, få sin rättmätiga status och placera sig jämte sin make, Kristus och tillsammans med honom regera världen. 

• Före "syndafloden" uppstod ett misslyckat människosläkte då "Guds söner" gjorde människodöttrarna med barn. Detta inträffade för c:a 100.000 år sedan. Dessa barn blev bastarderna som kallades JÄTTAR, en korsning mellan gudarna och den primitiva människan, och dessa förintades senare på grund av sitt uppror mot gudarna. Jättarna bebodde främst ett stort ö-rike i Atlantens mitt (mytoligins Atlantis). Ett stort krig uppstod mellan jättar och gudar, förmodligen med kärnvapen. Gudarna bestämde sig för att utrota jättarna. Ö-riket sänktes på något vis (troligen med hjälp av en asteorid) och sjönk ner i havet och på grund av detta nedslag sköljde en enorm svallvåg över Jorden och dränkte nästan allt liv. Denna händelse inträffade för c:a 13.000 år sedan. Detta var den första stora högkultur på Jorden som gick under. Händelsen är den samma som bibelns "floden" och den nordiska mytologins "Ragnarök" eller apokalypser som har tolkats som jordens undergång typ "Harmageddon". Domedagsprofetior i bibeln är knappast framtidsförutsägelser utan snarare historiska händelser så fantastiska att de kommit att betraktas som apokalypser. Ur denna händelse när Atlantis sjönk ner i havet och in i jordens brinnande innandöme, uppstod föreställningen om eviga straff där människan förskansades till Underjorden som brinner i all evighet. 
• Men någon eller några gudar räddade några få människor från förintelsen. De genomgick en förädling och ett "frö" planterades in genom heliga (= hela, utan defekten) änglar från himmelen och den nya människan fick på så vis bättre egenskaper än jättarna. Det var den "utvalda" människan som, genom Noa och Norea (se "Noreas medvetandes natur" eller "Verkligheten bakom härskarna"), återigen skulle befolka Jorden och på lång sikt återställa balansen i vårt solsystem. Detta är kallat "den nya tidsåldern".
• I flera religioner har personliga, biologiska gudar blandats ihop med Ur-guden som inte är någon särskild person. Ur-guden är inte skild från människan. Denna Gud är det samma som vår innersta Jag-identitet. Allas vårt innersta "Jag" är därför i grunden Ett och samma. Det finns alltså egentligen bara ett Jag. Att flytta Gud utanför sig själv och bygga upp fundamentalistiska trosläror har blivit ett psykologiskt hinder att finna den Levande sanningen. När vi människor förlitar oss på den pulserande balansen mellan skapande, bevarande och upplösning, som är den oförtrutet arbetande treeniga kraften i tillvaron, då har vi funnit Livet. Svaret på livets hemligheter ska inte sökas inom svårbegriplig religiös eller metafysisk andlighet, sanningen kan inte heller läras in genom någon teori eller lära. Sanningen kan inte heller tyglas genom lagar. För livet finns i oss och framför våra ögon. Det är vi själva. Det levande Livet kan inte i längden styras av några härskare, det går sin egen unika väg. Därmed blir varje levande väsen unikt och lyder sin egen lag som bottnar i det som är "Ett". 

Om detta skriver de gamla gnostikerna.

• Materian består av olika utvecklingsskikt där Gud eller Jaget är en ursubstans ur vilken materien uppstår genom en delnings- och föreningsprincip. Varje skikt från Gud räknat hänger ihop men blir samtidigt mer och mer komplicerat och differentierat. Enligt gnosticismen finns 7 himlavåningar med 7 nivåer i varje våning. Alltså 49 nivåer. I vårt universum, som då är det 49:e och senaste i raden, är materian så differentierad att vi uppfattar oss som en mängd individer utan förankring i det som är Ett. Vår uppgift är då att skaka av oss denna glömska orsakad av defekten i den trettonde nivån och komma ihåg vårt ursprung, för däri ligger balansen och lösningen på våra problem. Alla materie-nivåer är som ryska dockor som finns inuti varandra. Det yttersta skalet, som är den värld vi känner, är det som syns och som växer och förändras. Alla andra därunder är stabila och relativt oföränderliga men samtidigt verksamma genom att utgöra grunden för den ovanliggande nivån.
• Varje utvecklingsskikt eller universum uppnår så småningom ett optimalt tillstånd då alla olikheter blir utjämnade och livet därmed fullföljt sin uppgift. Då kränger sig tillvaron ur skinnet, delar sig och skapar en ny materieform som blir det nya höljet. Så börjar livet om på nytt med nya förutsättningar, nya skillnader och en ny sammansättning materia.

Gordon Sandgren 1999

[Svenska Gnostiska Biblioteket]