Begreppet "GUD" är förstås en definitionsfråga. En gemensam nämnare torde vara att Gud är alltings ursprung.

Enligt österländsk tradition, eller i varje fall taoismens och buddhismens tradition är ursprunget en intighet eller tomhet. Ur denna "intighet" har materian utvecklats ungefär som ett befruktat ägg utvecklas genom delning och förening till mer och mer komplicerade former. Ursprunget "Gud" blir då det minst komplicerade och opersonliga man kan tänka sig, alltså absolut ingenting men samtidigt innehållande potentialen till allt liv och all materia och till vilket allting så småningom återgår.
Men gamla testamentets "Gud" var absolut inte detta intiga ursprung. Jahve var av kött och blod som vi. Han var svartsjuk och maktgalen: "Du skall inga andra gudar hava jämte mig" lyder första budordet och samtidigt avslöjade han att det finns fler gudar, han var inte den "Ende". Och han skapade oss till att vara honom lik. Mose fick också se honom på ryggen, står det i bibeln. Så någon form av mänskligt väsen var han uppenbarligen. Dock var han människan överlägsen på många vis och kunde med allehanda medel skrämma den tidens människor till lydnad och tillbedjan. Han utropade sig till alltings ursprung, till Gud, och människorna trodde honom. Därur uppstod judendomen, islam och till viss del även kristendomen. Jesus själv sa dock till judarna att de hade djävulen till fader, den verklige guden var något helt annat. Och den uppfattningen har också gnostikerna, att gamla testamentets gud egentligen var en ondskefull eller i varje fall ofullkomlig "demiurg". Men vem var han då?? I Enoks bok får vi en viss förklaring. Det sägs att c:a 200 varelser steg ned från himlen och landade på jorden. De kunde flyga i rymden och tycks ha kommit långt uppifrån stjärnorna. Här på jorden fick de behag till människodöttrarna och gjorde dem med barn. Dessa barn blev en ondskefull korsning som höll på att förgöra hela den mänskliga rasen. De var storväxta och kallades "Jättar". Deras bärsärkagång på jorden fick ett annat "himmelsfolk" att reagera, de såg det nödvändigt att utrota jättarna och "gudarna" som landstigit på jorden. Medelst en meteorit som de styrde ner mot jorden och som orsakade en enorm svallvåg när den slog ner i havet lyckades de dränka jättarna och en del av "gudarna". Visserligen strök människan också med men de räddade den mänskliga rasen genom Noa som fick återbefolka jorden. "Guden" Jahve överlevde och återkom för att skapa sin religion.

Många visa människor har försökt återskapa gudsuppfattningen att Gud och människan är två sidor av samma mynt. Vi är helt enkelt "Ett" med Gud, den naturkraft som verkar i allt liv, i all materia. Religionernas personliga gudar har bara dyrkats som gudar på grund av en onaturlig inblandning i människans historia och utveckling.
Av detta kan man säga att religioner behövs inte, kyrkor behövs inte och i sin förlängning behövs inte ens politisk styrning av människor eftersom lagar har sin grund i de gamla gudarnas behov av kontroll. I själva verket är dessa bara till skada då de hämmar människans förmåga till eget tänkande och eget ansvarstagande. Det räcker att betrakta naturen och ta lärdom av hur den fungerar och inse att den sanna lagen lever i varje enskilt väsen.

Gordon

[Svenska Gnostiska Biblioteket]