Förord till
Tao Te Ching
”Den som talar vet ingenting
och den som vet talar inte”. Detta är det problem man ställs inför om
man vill beskriva Tao. Anledningen är att Tao som begrepp står för den
tillvaro som är utanför livsprocesserna. Liv definieras då som ”rörelser”
mellan ”motsatser”. När livet stannar av, när motsatser helt förenas,
då återgår allt till Tao. Liv går att beskriva, för där finns någonting
i förhållande till något annat. Tao kan inte beskrivas därför att där
finns ingenting. Möjligtvis kan man säga att Tao är ingenting och har därmed
gjort en beskrivning av Tao, men det stämmer inte heller för Tao är samtidigt
allting. All materia, alla motsatser och all rörelse återgår till Tao
och utgår från Tao, därför är Tao också allting.
Tao kan jämföras med ”orkanens
öga”, det innersta lugnet kring vilket alla ting snurrar. Det är det
djupaste medvetandet som samtidigt inte är något medvetande, för hur
kan man vara medveten i ett tillstånd där inget finns att jämföra med?
Därför kan man säga att den som ”känner Tao talar inte och den som
talar känner inte Tao”. Talar man så är man inte just då i
Tao-tillståndet utan i den levande materiella verkligheten.
Yin och Yang är också viktiga
begrepp inom taoismen. Två motverkande krafter som genomsyrar allt som är
materia. Den ena kraften föder den andra, precis som natt föder dag och
dag föder natt osv.
Taoismen är en av de tre stora
religionerna i Österlandet. Men många menar att taoismen inte är en
religion, den har ingen systematisk lära, som konfucianismen, och ingen
trosbekännelse. Den är snarare en filosofi där man studerar människan
och alla fenomens funktion och plats i tillvaron.
Taoismen sägs ha grundats av
Lao-tse (c:a 500 före kr.) men själv antyder han att filosofin fanns långt
tidigare.
Gordon
Sandgren