Världens ursprung 

Texten är översatt från "The Nag Hammadi Library" 

av Gordon Sandgren

Jag märker att alla, gudarna och människorna, säger att ingenting existerade före kaos. I motsats till dem, skall jag demonstrera att de misstar sig, därför att de inte känner till ursprunget till kaos, eller dess rötter.  

När det gäller kaos, passar det bra in på människor, för det är en sorts mörker! Men kaos kommer faktiskt från en skugga, som har kallats "mörker". Och skuggan kommer från ett varande som existerade från början. Det är, dessutom klart att den existerade innan kaos blev till. Så låt oss därför tänka på dessa fakta i frågan; och särskilt på det första varandet, från vilket kaos skapades. Och i dessa frågor kommer sanningen att klart demonstreras.  

Efter att den naturliga strukturen från de odödliga varelserna fullständigt hade utvecklats ur oändligheten, utgick en gestalt från Pistis (Tro); som heter Sophia (Klokhet). Hon utövade viljekraft och blev en produkt liknande det ursprungliga ljuset. Och omedelbart framträdde hennes viljekraft som en gestalt från himmelen, och hade en storlek som inte går att föreställa sig; hon fanns mellan det odödliga och de saker som kom till efter dem, liksom [...]: hon (Sophia) fungerade som en slöja som delade människan från saker ovan.  

Det eviga sanna riket (eviga tillvaron) har ingen skugga på insidan, för det gränslösa ljuset är överallt inom det. Men dess yttre är skugga, vilket har blivit kallat 'mörker'. Därifrån, framträdde en kraft, som styrde över mörkret. Och krafterna som blev till därefter kallade skuggan 'det gränslösa kaos'. Ur den, spirade alla slag av gudomar [...] tillsammans med allt annat, så att även skuggan blev till senare än det första varandet. Det var <i avgrunden som den (skuggan) framträdde, och härstammade från den förutnämnda Pistis.  

Då förnam skuggan att där var någonting som var mäktigare än den själv, och kände avund därtill; när den självmant hade blivit havande, alstrade den plötsligt avundsjuka. Sedan den dagen, har avundsjukans princip bland alla eviga världar och dess riken blivit tydlig. Vad nu angår avundsjukan, befanns den vara som ett missfall utan någon själ. Den kom till som en skugga, som en väldig vattnig substans. Då blev denna galla som hade blivit till ur skuggan kastad till en del av kaos. Sedan den dagen, har ett vattnigt ämne varit synbart. Och det som sjönk ner i det flöt bort, och blev synligt i kaos: såsom en kvinna föder ett barn - allt hennes överflöd rinner ut; just så gick det till, materia kom till ur skuggan, och skapades delad. Men den var inte avskiljd från kaos; däremot var materian i kaos, och en del av den.  

Och när dessa saker hade skett, kom Pistis och framträdde över kaosmaterian, vilken hade drivits ut som ett aborterat foster - då ingen själ fanns i den. För allt kaos var gränslöst mörker och bottenlöst vatten. Nu när Pistis såg resultatet av hennes fel, blev hon besvärad. Och avvikelsen framträdde, som en rädd skapelse; den rusade till henne i kaoset. Hon vände sig mot den och blåste den i ansiktet, där i avgrunden, vilken är nedan alla himlarna.  

Och när Pistis Sophia orsakade, enligt sin önskan, saken som inte hade någon själ att formas till en gestalt och att regera över materien och över alla hennes makter, där framträdde för första gången en härskare, ur vattnen, lejonlik i framträdande, och androgyn. Han hade stor auktoritet med sig, men okunnig om varifrån han hade kommit. Nu när Pistis Sophia såg honom röra sig i vattnets djup, sa hon till honom, "Barn, passera genom här," vilket motsvarar 'yalda baoth'.  

Sedan den dagen, framträdde de verbala uttryckens princip, vilket nådde gudar, änglar och människor. Och det som kom till genom resultaten från verbala uttryck, fullständigade gudar, änglar och människor. Och vad det nu angår härskaren Yaltabaoth, så är han okunnig i Pistis makt: han såg inte hennes ansikte, snarare såg han gestalten i vattnet som talade med honom. Och med anledning av den rösten, kallade han sig själv 'Yaldabaoth'. Men 'Ariael' som de perfekta kallar honom, för han var som ett lejon. Men nu när han hade fått makt över materien, drog sig Pistis Sophia tillbaka upp till sitt ljus.  

När härskaren såg sin storlek - och det var bara sig själv som han såg: såg han ingenting annat, förutom vatten och mörker - då förmodade han att det var han ensam som existerade. Hans [...] färdigställdes genom verbala befallningar: det framträdde som en själ som rörde sig hit och dit, fram och tillbaka på vattnet. Och när den själen framträdde, delade härskaren den vattniga substansen. Och det som var torrt flyttades till en annan plats. Och ur materian, gjorde han åt sig en boning, och han kallade den 'himmel'. Och ur materien, gjorde härskaren en fotpall, och han kallade den 'jord'.  

Därefter, fick härskaren en tanke - i överensstämmelse med sin natur - och medelst ett ord skapade han en androgyn. Han öppnade sin mun och ropade till honom. Och när hans ögon hade öppnats, tittade han på sin far, och sa till honom, "Eee!" Då kallade hans far honom för Eee-a-o ('Yao'). Därefter skapade han en andra son. Han ropade till honom. Och han öppnade sina ögon och sa till sin far, "Eh!" Hans far kallade honom då för 'Eloai'. Därefter, skapade han en tredje son. Han ropade till honom. Och han öppnade sina ögon och sa till sin far, "Asss!" Hans far kallade honom då 'Astaphaios'. Dessa är faderns tre söner.  

Sju androgyner framträdde i kaos. De har maskulina namn och feminina. De feminina namnen är Pronoia (Förutseende) Sambathas, vilket betyder 'vecka'.  

Och hans son heter Yao: hans feminina namn är Herravälde.  

Sabaoth: hans feminina namn är Gudom.  

Adonaios: hans feminina namn är Kungamakt.  

Elaios: hans feminina namn är Avundsjuka.  

Oraios: hans feminina namn är Välstånd.  

Och Astaphaios: hans feminine namn är Sophia (Klokhet).  

Dessa är kaoshimlarnas sju krafter. Och de föddes androgyna, överensstämmande med de odödliga mönster som existerade före dem, enligt Pistis önskan: så att gestalten av vad som hade existerat sedan begynnelsen kan regera till slutet. Du finner betydelsen av dessa namn och den manliga kraftens väsen i "Archangelic" (Book) av profeten Moses, och namnen på de kvinnliga väsen i första Boken av "Noraia".  

Nu skapade urfadern, Yaldabaoth, sedan han erhållit stor myndighet, himlar åt var och en av hans avkomlingar genom verbala befallningar - han skapade dem vackra, som boplatser - och i varje himmel skapad han stor härlighet. Troner och stora och ståtliga byggnader och tempel, och även triumfvagnar och oskuldsfulla själar ända upp till de osynliga och deras härlighet, var och en har detta i sina himlar; mäktiga arméer av gudar och herrar och änglar och ärkeänglar - oräkneliga myriader - så att de kan bli betjänade. Förklaringen till dessa materier kommer du att finna i: "the first Account of Oraia".  

Och de blev färdiga från denna himmel så långt upp som till den sjätte himmelen, nämligen Sophias. Himmelen och hans jord blev förstörd av uppviglarna som var under dem alla. Och de sex himlarna skakade våldsamt; för kaoskrafterna visste vem det var som hade förstört himmelen som var under dem. Och när Pistis kände till det sönderbrytande resultatet från oordningen, hämtade hon kraft och band honom och kastade honom ner till Tartaros. Sedan den dagen, har himmelen, tillsammans med sin jord, stärkt sig genom Sophia, dottern till Yaldabaoth, hon som är under dem alla.  

Nu när himlarna hade slagit sig samman med sina styrkor och administrationer, blev den urfadern fräck. Men han blev ärad av änglarnas arméer. Och alla gudar och deras änglar gav välsignelse och ära åt honom. Och för hans del, blev han förtjust och stolt, och sa till dem, "Jag har inget behov av någon annan. Det är jag som är Gud, och det finns inga andra gudar som existerar frånsett mig." Och när han sa detta, syndade han mot alla odödliga väsen. Och de beskyllde honom därför.  

Då när Pistis såg härskarens respektlöshet, blev hon fylld med ilska. Hon var osynlig och hon sa, "Du är misstar dig, Samael," (det betyder, "blind gud"). "Det finns en odödlig ljusets man som existerar före dig, och som kommer att framträda bland dina skapade former; han kommer att trampa ner dig, precis som krukmakarens lera är bankad. Och du kommer att stiga ner till din mor, till avgrunden, tillsammans med de som tillhör dig. För vid avslutningen av dina handlingar, kommer hela defekten som har blivit synlig ur sanningen att avskaffas, och den kommer att upphöra att existera, och det kommer att bli som den aldrig har funnits." Genom att säga detta, avslöjade Pistis sin gestalts storhet i vattnen. Och när hon så gjort, drog hon sig tillbaka upp till hennes ljus.  

Nu när Sabaoth, son till Yaldabaoth, hörde rösten från Pistis, sjöng han lovord till henne, och han fördömde fadern [...] på grund av hennes ord; och han prisade henne därför att hon hade instruerat dem om den odödlige mannen och hans ljus. Då sträckte Pistis Sophia ut sitt finger och utgöt på honom lite ljus från hennes ljus, för att på så vis fördöma hans far. Då när Sabaoth var upplyst, erhöll han stor makt mot alla kaosstyrkor. Sedan den dagen har han kallats "Makternas herre".  

Han hatade sin far, mörkret, och sin mor, avgrunden, och han avskydde sin syster, tanken från urfadern, vilken rörde sig hit och dit och fram och tillbaka på vattnen. Och på grund av hans ljus, var all kaosmakter svartsjuka på honom. Och när de hade blivit tillräckligt irriterade, startade de ett stort krig i de sju himlarna. Då när Pistis Sophia hade blivit varse kriget, sände hon sju ärkeänglar till Sabaoth från hennes ljustillvaro. De ryckte upp honom till den sjunde himmelen. De stod framför honom som tjänare. Vidare, sände hon honom ytterligare tre ärkeänglar, och etablerade kungariket över alla åt honom, så att han kunde vistas ovanför de tolv kaosgudarna.  

Nu när Sabaoth hade lugnat ner sig därför att han ångrade sig, gav Pistis honom hennes dotter Zoe (Liv, Eva), tillsammans med stor makt, så att hon kunde instruera honom om alla saker som existerar i den åttonde himmelen. Och eftersom han hade makt, gjorde han åt sig själv först av allt en stor och ståtlig byggnad. Den är väldig, storartad, och sju gånger så stor som allt som existerar i de sju himlarna.  

Och framför sin ståtliga byggnad skapade han en tron, vilken var kraftfull och den var placerad på en stridsvagn med fyra ansikten, kallad "Kerub". Denna Kerub har åtta väsen i vart och ett av de fyra hörnen, lejonväsen och kalvväsen och mänskliga väsen och örnväsen, så att alla väsen blir en summa av sextiofyra stycken - och sju ärkeänglar stod framför den; han är själv den åttonde, och har makten. Och alla väsen tillsammans blev sjuttiotvå. Vidare, tog sjuttiotvå gudar form från denna stridsvagn; de tog form så att de kunde regera över folkens sjuttiotvå språk. Och genom tronen skapade han andra, ormliknande änglar, som kallades "Serafer", vilka gav honom all ära.  

Därefter skapade han en församling av änglar, tusentals, myriader och oräkneliga änglar, vilka påminde om församlingen i den åttonde himmelen; och en förstfödd kallad Israel - vilket betyder, "människan som ser Gud"; och en annan varelse, kallad Jesus Kristus, som påminner om frälsaren i den åttonde himmelen, och som sitter på hans högra sida på en aktade tron. Och på hans vänstra sida, sitter den heliga anden på en tron och förhärligar honom. Och de sju oskulderna stå framför henne, [...] innehavande trettio harpor, och psaltare och trumpeter, förhärligande honom. Och alla änglars arméer förhärligade honom, och de välsignade honom. Här sitter han på en tron av ljus <inne i ett stort moln som täcker honom. Och där var ingen annan med honom i molnet utom Sophia < dottern till Pistis, hon som instruerade honom om alla saker som existerade i den åttonde himmelen, så att gestalterna från de där sakerna kan skapas, för att hans regering ska kunna uthärda tills kaosmakterna och deras himlar har avslutats.  

Nu skilde Pistis Sophia honom från mörkret och placerade honom på hennes högra sida, och urfadern placerade hon till vänster. Sedan den dagen, har höger blivit kallad för rättvisa, och vänster för orättvisa. På grund av detta, mottog de alla ett rike i församlingen av rättvisa och orättvisa, [...] stå [...] på en varelse [...] allt.  

Därför, när urfadern till kaos såg sin son Sabaoth och den härlighet som han var i, och märkte att han var störst av alla kaoskrafterna, blev han avundsjuk på honom. Och han blev vredgad, han kallade fram Döden ur sin död: och han (Döden) installerade sig i den sjätte himmelen, <för Sabaoth hade ryckts upp därifrån. Och således uppnåddes sex kaoskrafter. Sedan förenade sig Döden, som var androgyn, med sin (egen) natur och fick sju androgyna avkomlingar. Dessa är namnen på de manliga: Avundsjuka, Vrede, Plåga, Suckar, Lidande, Klagan, Bitter Gråt. Och dessa är namnen på de kvinnliga: Vrede, Smärta, Åtrå, Suckan, Förbannelse, Bitterhet, Grälsjuka. De hade umgänge med varandra, och var och en fick sju avkomlingar, så att de tillsammans blev fyrtionio androgyna demoner. Deras namn och deras egenskaper hittar du i "Boken av Salomo".  

Och i närvaro av dessa skapade Zoe, som var med Sabaoth, sju goda androgyna krafter. Dessa är namnen på de manliga: Förunsam, Välsignad, Glad, Sann, Kärleksfull, Älskad, Pålitlig. Även, vad det beträffar de kvinnliga, är detta deras namn: Fred, Glädje, Fröjd, Lycka, Sanning, Kärlek, Tro (Pistis). Och från dessa kommer många bra och oskyldiga själar. Deras inflytande och effekt kommer du att finna i "Ödets Gestaltning Av Himmelen Som Är Under De Tolv".  

Och efter att ha sett Pistis i vattnen, bedrövades urfadern mycket, speciellt när han hörde hennes röst, så som den första rösten hade kallat på honom ur vattnen. Och när han visste att det var hon som hade givit honom hans namn, suckade han. Han var skamsen på grund av hans överträdelse. Och när han hade blivit medveten om att en odödlig ljusets man existerade före honom, blev han verkligen skakad; för han hade tidigare sagt till alla gudar och deras änglar, "Det är jag som är gud. Inga andra existerar frånsett mig." För han hade varit rädd för att de kunde veta att någon annan hade existerat före honom, och därför fördöma honom. Men han, utan bättre förstånd, förlöjligade fördömelsen och agerade lättsinnigt. Han sa, "Om något har existerat före mig, låt det framträda, så att vi kan se dess ljus."  

Och då! Omedelbart, kom Ljus ut ur den åttonde himmelen och passerade genom alla jordens himlar. När urfadern såg att ljuset var vackert, blev han förvånad. Och han blev verkligen skamsen. När ljuset blev synligt, framträdde en mycket underbar mänsklig gestalt inom det. Och ingen såg det förutom urfadern och Pronoia, som var med honom. Dock framträdde dess ljus för alla himmelens krafter. På grund av detta oroades de mycket.  

Då när Pronoia såg sändebudet, blev hon förälskad i honom. Men han hatade henne därför att hon var från mörkret. Hon ville omfamna honom, men förmådde inte. När hon inte kunde mildra sin förälskelse, öste hon ut sitt ljus på jorden. Sedan den dagen, har sändebudet blivit kallat "Adam av Ljuset," vilket betyder "blodets lysande man" och jorden sträckte ut sig över honom, helige Adaman, vars betydelse är "Adamantines Heliga Land". Sedan den dagen, har alla makter hedrat oskuldens blod. Och jorden blev renad med anledning av oskuldens blod. Men först och främst, blev vattnet renat genom getalten Pistis Sophia, som hade framträtt för urfadern i vattnen. Rättvist, har det blivit sagt: "genom vattnen". Det heliga vattnet renar, eftersom det levandegör.  

Ut ur det första blodet framträdde Eros, och han blev androgyn. Hans manlighet är Himireris, och han är ljusets eld. Hans kvinnlighet som är med honom - en blodssjäl - är från Pronoias materia. Han är mycket härlig i sin skönhet, och har en charm bortom allt kaosvarelser. Då när alla gudar och deras änglar fick se Eros, blev de förälskade i honom. Och när han framträdde i dem alla, upptände han dem: precis som många ljus tänds från ett enda ljus, utan att det enda ljuset minskar i lyskraft. Och på detta sätt, spreds Eros bland allt som var skapat ur kaos, utan att förminskas. Precis som Eros framträdde från medelpunkten mellan ljus och mörker och i medelpunkten mellan änglar och människor, blev Eros sexuella förening fulländad, så från jorden blommade den största glädje. Kvinnan följde jord, och äktenskap följde kvinna. Födelse följde äktenskap och separering följde födelse.  

Härefter spirade Eros vinranka upp ur det blodet, vilket hade spridits över jorden. På grund av detta, önskar de som dricker härav att ingå i en sexuell förening. Efter vinrankan, spirade ett fikonträd och ett granatäppleträd upp från jorden, tillsammans med resten av alla träd, och alla arter, tillsammans med sina frön som kom ifrån fröna från makterna och deras änglar.  

Då skapade Rättvisan Paradiset, att vara vackert, utanför månens och solens kretslopp i Landet av Lekfullhet, beläget i Öster i mitten av stenarna. Och önskan har sin boning där i mitten bland de vackra, aptitretande träden. Och Livets träd är så som det framträdde genom Guds vilja, i norra delen av Paradiset, så att det kan göra de rena själarna eviga, som skall utvecklas från den felaktiga skapelsen vid avslutning av tidsåldern. Färgen på Livets träd är som solens. Och dess grenverk är vackert. Trädets löv liknar cypressens löv. Dess frukt är som en klase vita druvor. Det är högt så det räcker ända till himmelen. Och granne med det står Kunskapens träd (gnosis), och har Guds styrka. Dess härlighet är som månen när den är full. Och grenverket är vackert. Löven liknar fikonlöv. Trädets frukt smakar mycket bra. Och detta träd växer i norra Paradiset, för att det ska kunna väcka upp demonsjälarna från dvala, i avsikt att sedan närma sig Livets träd och äta av dess frukt, och sedan döma makterna och deras änglar. Effekten av detta träd är beskrivet i "the Sacred Book", att ge kunskap i: "Det är du som är kunskapens träd, vilket står i Paradiset, från vilket den första människan åt och vilket öppnade hans sinne; och han älskade sin kvinnliga motsvarighet och fördömde de andra, främmande gestalterna och stötte bort dem."  

Efter detta, spirade olivträdet upp, vilket var till för att rena de rättfärdiga kungarna och höga prästerna, som skulle framträda i de sista dagarna, eftersom olivträdet kom fram ur ljuset från den förste Adam var det den sak som de behövde erhålla.  

Och den första själen (psyche) älskade Eros, som var med henne, och utgöt hennes blod på honom och på jorden. Och ur det blodet spirade den första rosen upp ur jorden, ur taggbusken, till att vara en källa av glädje för ljuset som framträdde i busken. Dessutom, efter detta spirade vackra, väldoftande blommor upp från jorden, olika sorter, från varje dotter av Pronoias oskulder. Och de, när de hade blivit förälskade i Eros, utgöt de sitt blod på honom och på jorden. Efter detta, spirade varje planta upp från jorden, olika sorter, innehållande frön från makterna och deras änglar. Efter detta, skapade makterna ur vattnen alla arter av djur, och reptiler och fåglar - olika sorter- innehållande frön från makterna och deras änglar.  

Men före allt detta, när han först hade framträtt på den första dagen, stannade han på jorden i ungefär två dagar, och lämnade kvar den lägre Pronoia i himmelen, och for upp mot hans ljus. Och omedelbart täcktes hela universum av mörker. Nu kunde Sophia som var i den lägre himmelen, när hon så önskade, mottaga kraft från Pistis, och forma stora lysande kroppar och alla stjärnor. Och hon satte dem i himmelen att skina på jorden och till att bestämma tidstecken och säsonger och år och månader och dagar och nätter och tidpunkter och så vidare. Och på detta sätt blev hela området i himmelen utsmyckat.  

Nu när Ljusets Adam önskade att träda in i hans ljus - dvs, den åttonde himmelen - var han förhindrad att göra så på grund av felaktigheten som hade blandat sig med hans ljus. Då skapad han åt sig ett vidsträckt evigt rike. Och inom det eviga riket skapade han sex eviga riken och deras utsmyckningar, sex stycken, som var sju gånger bättre än kaoshimlarna och deras utsmyckningar. Nu existerar alla dessa eviga riken inom den oändliga massa som är mellan den åttonde himmelen och kaos, medräknat det felaktiga universat. Om du vill veta hur dessa är arrangerade, hittar du det i skriften "Seventh Universe" av profeten Hieralias.  

Och innan Ljusets Adam hade dragit sig tillbaka till kaos, såg makterna honom och skrattade åt urfadern därför att han hade ljugit när han sa, "Det är jag som är Gud. Ingen existerade före mig." När de kom till honom, sa de, "Är inte detta den gud som förstörde vårt arbete?" Han svarade och sa, "Ja. Om du inte vill att han ska kunna fortsätta att förstöra vårt arbete, så låt oss skapa en människa från jorden, som liknar vår kropp och som liknar vårt väsende, till att tjäna oss; så att när han ser sin like, kommer han att bli förälskad i den. Då kommer han inte längre att förstöra vårt arbete; snarare skall vi göra de som är födda ur ljuset till våra tjänare så länge detta rike varar." Nu kom allt detta till genom Pistis planering, för att människan skulle framträda efter hans gestalt, och skulle döma dem på grund av deras gestalters konstruktion. För deras kroppar var ett ljusets stängsel.  

Då mottog makterna kunskapen (gnosis) som var nödvändig för att skapa människan. Men Sophia Zoe - hon som är med Sabaoth - hade förekommit dem. Och hon skrattade vid deras beslut. För de är blinda: okunniga skapade de honom mot deras egna intressen. Och de var inte medvetna om vad de gjorde. Anledningen till att hon förekom dem och skapade sin egen människa först, var att den människan skulle instruera deras skapelse hur man föraktar dem, och därför tar till flykten från dem.  

Tillverkningen av instruktören gick till som följer. När Sophia lät en liten droppe av ljuset falla, flöt den på vattnet, och omedelbart framträdde en androgyn mänsklig varelse. Droppen formade hon först som en kvinnlig kropp. I efterhand, formade hon den till en modersgestalt. Och hon gjorde den klar på tolv månader. En androgyn människa var skapad, som Grekerna kallar Hermafrodit; och vars moder Hebréerna kallar Eva (Zoe), nämligen livets kvinnliga instruktör. Hennes avkomling är varelsen som skulle bli herre. I efterhand, kallade makterna den "Odjur", så att den skulle kunna leda deras skapade varelser vilse. Tolkningen av "odjuret" är "instruktör". För det visade sig vara den visaste av alla varelser.  

Eva är den första oskulden, hon som födde sin första avkomling utan en make. Det är hon som tjänade som sin egen barnmorska. Av denna anledning anses hon ha sagt:  

Genom denna viljan <... själarna som skulle träda in i makternas skapelser visade sig för Sabaoth och hans Kristus. Och angående dessa, sa den heliga rösten, "Föröka och förbättra er! Var herre över alla varelser." Och det är de som blev tillfångatagna, enligt deras öde, genom urfadern. Och därför är de fångar i sina former tills avslutningen av tidsåldern.  

Och vid den tiden, anförde urfadern en åsikt angående människan till dem som var med honom. Då kastade var och en av dem sin sperma mitt i jordens navel. Sedan den dagen, har de sju härskarna format människans kroppar så att de liknar sina egna, men hans gestalt liknar mannen som hade framträtt för dem. Hans utformning gjordes av delar, en åt gången. Och deras ledare formade hjärnan och nervbanorna. Efteråt, framträdde han som om han existerade före honom. Han blev en människa med själ. Och han kallades Adam, som betyder, "fader", enligt det namn från den som existerade före honom.  

Och när de hade skapat Adam, övergav han honom som ett livlöst föremål, då han hade blivit som ett aborterat foster, utan själ. Angående denna sak, då härskaren kom ihåg Pistis ord, blev han rädd för att den sanna människan skulle träda in i hans skapelse och bli hans herre. Av denna anledning lämnade han kvar sin skapelse i fyrtio dagar utan själ, och han drog sig tillbaka och övergav den. Nu på fyrtionde dagen, sände Sophia Zoe sin andedräkt till Adam, som inte hade någon själ. Han började röra sig på marken. Men han kunde inte stå upp.  

Då, när de sju härskarna kom, såg de honom och blev verkligen oroade. De gick upp till honom och grep tag i honom. Och han (chefshärskaren) sa till anden inom honom, "Vem är du? Och varifrån kommer du?" Den svarade och sa, "jag har kommit från människans kraft för att förstöra ert arbete." När de hörde detta, lovprisade de honom, eftersom det gav dem respit från rädslan och oron som de befann sig i. Då kallade de den dagen "Vila", eftersom de vilade från knog. Och när de såg att Adam kunde stå upp, var de glada, och de tog honom och satte honom i Paradiset. Och de drog sig tillbaka upp till sina himlar.  

Efter vilodagen, sände Sophia sin dotter Zoe, som kallades Eva, som en instruktör, i avsikt att få Adam, som inte hade någon själ, att resa sig, så att de som han skulle framkalla kunde bli bärare av ljuset. När Eva såg sin manliga motsvarighet utsträckt, tyckte hon synd om honom, och hon sa, "Adam! Bli levande! Res dig upp på jorden!" Omedelbart blev hennes ord ett faktum. För Adam som hade rest sig, öppnade plötsligt sina ögon. När han såg henne, sa han, "Du skall kallas 'Livets Moder'. För det är du som har givit mig liv."  

Då blev makterna informerade om att deras skapelse var levande och hade rest sig upp, och de blev mycket oroade. De sände sju ärkeänglar för att se vad som hade hänt. De kom till Adam. När de såg Eva samtalande med honom, sa de till varandra, "Vad för slags sak är denna lysande kvinna? För hon liknar gestalten som uppenbarade sig för oss i ljuset. Kom nu, låt oss ligga med henne och kasta våra frön in till henne, så när hon blir oren kan hon inte bli stark i sitt eget ljus. Snarare, kommer de som hon bär på att bli under vår kontroll. Men låt oss inte berätta detta för Adam, för han är inte en av oss. Låt oss istället söva ner Adam i en djup sömn. Och låt oss instruera honom när han sover att hon blev till av hans revben, så att hans fru underordnar sig honom, och han blir hennes herre."  

Då skrattade Eva åt deras beslut. Och hon lurade dem genom att i hemlighet stanna kvar med sin gestalt hos Adam. Hon gick in i kunskapens träd och förblev där. Och de förföljde henne, och hon avslöjade för dem att hon hade gått in i trädet och blivit ett träd. Då flydde de blinda varelserna, efter att de drabbats av stor rädsla.  

Efteråt, när de hade återhämtat sig från sin förvirring, kom de till Adam; och de såg gestalten av denna kvinna som var med honom, och de blev ordentligt oroade, och tänkte att det var hon som var den riktiga Eva. Och de agerade helt obetänksamt; de kom fram till henne och grep tag i henne och kastade deras säd på henne. De betedde sig så elakt, och orenade henne inte bara på naturligt sätt utan även på förbjudna sätt, de befläckade först hennes röst - som hade talat med dem, och sagt, "Vad är det som existerar före er?" - och avsåg därmed att orena de som vid avslutningen (av tidsåldern) kan tänkas säga att de hade blivit födda av den sanna människan. Och de misstog sig, och visste inte att det var deras egen kropp som de hade orenat: det var gestalten som makterna och deras änglar orenat på olika sätt.  

Första blev hon gravid med Abel, genom den första härskaren. Och det var med de sju makterna och deras änglar som hon födde de andra avkomlingarna. Och allt detta inträffade enligt urfaderns beräkning, så att den första modern skulle bära på olika säd, och säden blev blandad så att det passade universums öde och dess olika former, och Rättvisan. En på förhand avtalad plan genomfördes angående Eva, så att makternas skapelser blev begränsade av ljuset, varpå det skulle döma dem genom deras skapelseformer.  

Den förste Adam, Ljusets (Adam), är begåvad med en ande och framträdde på den första dagen. Den andre Adam är begåvad med en själ och framträdde på den sjätte dagen, vilken är kallad Afrodite. Den tredje Adam är en varelse från jorden, vilket är, lagens människa, och han framträdde på den åttonde dagen [...] fattigdomens stillhet, vilken kallas "Solens dag" (Söndag). Och den jordiske Adams avkomlingar blev otaliga och blev fullständiga, och de skaffade sig olika slag av vetenskapliga upplysningar om den själsbegåvade Adam. Men allt var i okunnighet.  

Låt mig säga att när en gång härskarna hade sett honom och den kvinnliga varelse som var med honom, felande som ett ovetande odjur, blev de mycket glada. När de lärde sig att den odödlige mannen inte skulle misshandla dem, snarare att de skulle frukta den kvinnliga varelsen som hade gått in i ett träd, blev de oroade, och sa, "Kanske detta är den sanna människan - denna varelse som har förblindat oss och som har lärt oss att hon som var oren är som han- och så har vi på så vis blivit besegrade!"  

Då gjorde de sju upp planer. De kom försynt fram till Adam och Eva: och de sa till honom, "alla fruktträd är skapade åt dig i Paradiset får ätas; men vad det angår kunskapens träd, så ät inte av det. Om du äter därav, kommer du att dö." Genom att försätta dem i stor rädsla, höll de sig till sina härskare.  

Då kom den visaste av alla varelser, som har kallats Odjur. Och när han såg deras moder Evas gestalt sa han till henne, "Vad sa Gud till dig? Var det 'Ät inte av kunskapens träd'?" Hon sa, "Han sa inte bara, 'ät inte av det', utan, 'Vidrör inte det, för att du inte ska dö'." Han sa till henne, "Var inte rädd. Du skall inte döden dö. För han vet att när du äter av det trädet, kommer ditt förstånd att bli klart och du kommer att bli som gudarna, och du kommer att känna igen skillnaden mellan onda människor och goda. I själva verket var det av avundsjuka som han sa detta till dig, så att du inte skulle äta av det."  

Eva hade nu förtroende för instruktörens ord. Hon sneglade på trädet och såg att det var vackert och aptitretande, och gillade det; hon tog några av dess frukter och åt av dem; och hon gav även några till hennes make, och han åt också. Då öppnades deras förstånd. För när de hade ätit, sken kunskapens ljus upp i dem. När de klädde sig med skam, visste de att de var nakna av kunskap. När de blev medvetna, såg de att de var nakna och blev förälskade i varandra. När de såg att de som hade skapat dem hade odjurs form, avskydde de dem: de var mycket medvetna.  

Då när härskarna visste att de hade brutit deras budord, gick de in i Paradiset och kom fram till Adam och Eva med mycket kraftiga hotelser, för att se vilken effekt det skulle få. Då blev Adam och Eva verkligen rädda och gömde sig under träden i Paradiset. Då visste inte härskarna var de var och sa, "Adam, var är du?" Han sa, "jag är här, av rädsla för dig gömde jag mig, och jag skämdes." Och de sa till honom okunnigt, "Vem berättade för dig om skammen med vilken du klädde dig? - om det inte är så att du har ätit av det där trädet!" Han sa, "kvinnan som du gav mig - det är hon som gav frukten till mig och jag åt." Då sa de till kvinnan, "Vad är detta som du har gjort?" Hon svarade och sa, "Den är instruktören som manade mig, och jag åt."  

Då kom härskarna fram till instruktören. De blev förvirrade när de mötte honom, och de kunde inte göra något som helst mot honom. De förbannade honom, då de var kraftlösa. Därefter, kom de fram till kvinnan och förbannade henne och hennes avkomlingar. Sedan förbannade de Adam, och jorden, och skörden; och allt de hade skapat förbannade de. De gav inga välsignelser. Gott kan inte komma från ont.  

Från den dagen, visste makterna att det säkert fanns någonting mäktigare än dem: på grund av att de insåg att deras budord inte hade hållits. Stor avundsjuka hade kommit till världen uteslutande på grund av den odödlige mannen. Nu när härskarna såg att deras Adam hade gått in i ett främmande tillstånd av kunskap, ville de testa honom, och de samlade ihop alla husdjur och alla vilda djur på jorden och himmelens fåglar och förde fram dem till Adam för att se vad han skulle kalla dem. När han såg dem, gav han namn åt alla deras varelser.  

De blev oroade när Adam hade hämtat sig från testerna. De församlade sig och gjorde upp planer, och de sa, "Adam, han har kommit att likna oss, så att han vet skillnaden mellan ljus och mörker. Nu kanske han kommer att bli vilseledd, som i fallet med Kunskapens träd, och även kommer att äta av Livets träd, och bli odödlig, och bli herre, och förakta oss och ringakta oss och all vår härlighet! Då kommer han att fördöma oss tillsammans med vårt universum. Kom, låt oss kasta ut honom från Paradiset, ner till landet från vilket han var tagen, så att han hädanefter inte kan känna igen något bättre än vad vi kan." Och så drev de ut Adam från Paradiset, tillsammans med sin fru. Men denna handling som de hade gjort var inte tillräckligt för dem. Nej, de var rädda, därför gick de in i Livets Träd och omgav det med skrämmande saker, eldsprutande saker som kallas "Keruber", och de placerade ett flammande svärd i deras mitt, som hela tiden roterade skrämmande, så att inga jordiska varelser skulle våga sig dit.  

Därpå, då härskarna var avundsjuka på Adam eftersträvade de att förminska deras (Adam's och Eva's) livslängd. De kunde inte (göra det) på grund av ödet, vilken hade fixerats sedan början. För till var och en hade tilldelats en livslängd på 1,000 år, enligt de lysande kropparnas förlopp. Men fastän härskarna inte kunde göra detta, tog varje ondskefull demon bort tio år. Och all livslängd (som gick bort) uppgick till 930 år: och dessa är smärta och svaghet och förvirring. Och så har livet blivit, från den dagen och till avslutningens tidsålder.  

Därför när Sophia Zoe såg att mörkrets härskare hade lagt en förbannelse på hennes motpart, blev hon indignerad. Och kom ut ur den första himmelen med full kraft, hon jagade ut härskarna ur deras himlar, och kastade ner dem till den syndfulla världen, så att de fick vistas där, i form av ondskefulla själar (demoner) på jorden.  

[...], så att i deras värld kan det passera de tusen åren i Paradiset - en själsbegåvad levande varelse kallad "phoenix". Den dödar sig själv och frambringar sig till liv som ett vittne om domen mot dem vid avslutningen av tidsåldern, för de handlade fel mot Adam och hans generation. Det finns[...] tre människor, och även hans efterkommande generationer, vid avslutningen av världen: de andligt begåvade från evigheten, och de själsbegåvade, och de jordiska. Likaledes, de tre fenix-människorna <i Paradiset - den första är odödlig; den andra lever 1,000 år; vad det angår den tredje, är det skrivet i den "Heliga Boken" att den blir förintad. Så, där är också tre elddop - det första är det andliga, det andra är genom eld, det tredje är genom vatten. Precis som fenix framträder som ett vittne angående änglarna, så som fallet om vatten hydrin i Egypten, vilket har varit ett vittne till de som har gjort ett elddop till den sanna människan. Två tjurar i Egypten besitter ett mysterium, solen och månen, är ett vittne till Sabaoth: nämligen, att över dem mottog Sophia universumet; från den dagen då hon gjorde solen och månen, förseglade hon sin himmel, i evighet.  

Och masken som har blivit född ur fenix är också en mänsklig varelse. Det är skrivet (Ps 91:13 LXX) angående den, "den hederliga människan kommer att blomma som en fenix". Och fenix framträder först i ett levande tillstånd, och dör, och stiger upp igen, och blir en tecken på vad som har blivit tydligt vid avslutning av tidsåldern. Det var bara i Egypten som dessa stora tecken framträdde - ingen annanstans - som ett tecken på att det är som Guds Paradis.  

Låt oss återvända till de förutnämnda härskarna, så att vi kan erbjuda några förklaringar kring dem. Nu, när de sju härskarna var nerkastade från deras himlar till jorden, skapade de åt sig änglar, otaliga, demoniska, att tjäna dem. Och dessa änglar instruerade människan i många olika fel; magi och droger och idoldyrkan och blodsutgjutelse och altare och tempel och offrande och dryckesoffer till alla jordens själar, och de besitter sina medarbetares öde, som kom till genom harmoni mellan ohederliga gudar och hederliga.  

Och därför när världen kom till, blev det fel hela tiden. För alla människor på jorden dyrkade andarna (demoner) från början till slut - båda rättfärdiga änglar och orättfärdiga människor. Därför kom världen till i en obalans, i okunnighet, och i ett omtöcknat tillstånd. De felade alla, tills den sanna människans framträdande.  

Låt detta räcka så länge så inte innehållet försvinner. Nu skall vi fortsätta till betraktandet av vår värld, så att vi noggrant kan avsluta beskrivningen av dess struktur och skötsel. Sedan kommer det att bli uppenbart hur tro på de osynliga riken, vilket har varit tydligt från skapelsen ner till avslutningen av tidsåldern, blev upptäckt.  

Jag kommer, därför, till huvudfrågan angående den odödlige mannen: jag skall tala om alla varelser som tillhör honom, och förklara hur det kommer sig att de är här.  

När en stor mängd mänskliga varelser hade börjat att existera, genom härstamning från Adam som hade blivit formad ur materian, och när världen redan hade blivit fulltalig, var härskarna herrar över den - vilket betydde, att de höll den tyglad genom okunnighet. Av vilket skäl? Av följande: eftersom den odödlige fadern vet att en ofullkomlig sanning kom till bland de eviga riken och deras universum, och när han önskade att förringa fördärvets härskare genom varelserna som de hade skapat, sände han era gestalter ner till fördärvets värld, nämligen, de välsignade små oskyldiga andarna. De är inte främmande för kunskap. För all kunskap är fastställd hos en ängel som framträdde inför dem; han är inte utan kraft i samarbetet med fadern. Och <han gav dem kunskap. Närhelst de framträder i fördärvets värld, avslöjar de omedelbart och först av allt de mönster av oförstörbarhet som en fördömelse av härskarna och deras styrkor. Därför när den välsignade varelsen framträdde i makternas skapelse, blev de avundsjuka. Och ur avundsjukan blandade makterna sin säd med dem, i hopp om att förorena dem. De kunde det inte. Då när den välsignade varelsen framträdde i lysande form, framträdde de på olika sätt. Och var och en av dem, började i sitt land, och avslöjade sin (slags) kunskap till den synliga kyrkan upprättad av fördärvets skapelse. Den (kyrkan) befanns innehålla alla sorters säd, därför att makterna säd hade blandats med den.  

Sedan skapade Frälsaren[...] av dem alla - och dessa andar är uppenbart överlägsen, och blivit välsignade och varierande i utval - och även (skapade han) många andra varelser, vilka inte underordnat sig en kung och som är överlägsna dem alla som var före dem. Följaktligen, existerar fyra raser. Tre av dem tillhör den åttonde himmelens kungar. Men den fjärde rasen är utan kung och harmonisk, och är den högsta rasen av alla. För dessa skall träda in i deras faders heliga plats. Och de kommer att åtnjuta vila och evig, obeskrivlig ära och glädje utan slut. Dessutom, är de kungar inom den dödliga tillvaron, i det att de är odödliga. De kommer att fördöma kaosgudarna och deras styrkor.  

Nu sändes det överlägsna ordet som är till för alla varelser för endast detta ändamål: att han skall proklamera det okända. Han sa, "Det finns ingenting gömt som inte ska bli uppenbarat, och det som inte är känt kommer att bli känt." Och dessa ord sändes för att göra känt vad som är gömt, om de sju kaosmakterna och deras ogudaktighet. Och därför är de dömda till döden.  

Så när den harmoniska skapelsen framträdde, och när de avslöjat den enastående sanningen, fick de alla kloka gudar att skämmas. Och deras öde blev att dömas. Och deras kraft torkade in. Deras herravälde upplöstes. Deras planer blev det ingenting med, och deras härlighet försvann.  

Före tidsålderns avslutning, kommer hela stället att skaka som vid åska. Då kommer härskarna att vara nedslagna, [...] deras död. Änglarna kommer att sörja för mänskligheten, och demonerna kommer att gråta över deras tid, och deras människor kommer att jämra sig och skrika vid deras död. Då kommer tiden att börja, och de kommer att vara oroade. Deras kungar kommer att vara berusade av det krigiska svärdet, och de kommer att utkämpa krig mot varandra, så att jorden blir berusad av blodsutgjutelse. Och haven kommer att förstöras av de där krigen. Då kommer solen att förmörkas, och månen kommer att orsaka att ljuset upphör. Himmelens stjärnor kommer att avbryta sina omloppsbanor. Och en ljudlig åskknall kommer från en stor kraft som är den största kaoskraften, där kvinnans himlavalv är placerad. Då hon skapat den första skapelsen, kommer hon att försöka få bort den tänkande intelligensen och kläda sig själv med enfaldig vrede. Då kommer hon att förfölja kaosgudarna, som hon skapat tillsammans med urfadern. Hon kommer att kasta dem ner till avgrunden. De kommer att bli utplånande på grund av deras ondska. För de kommer att bli som vulkaner och förinta varandra tills de omkommer genom urfaderns hand. När han har förgjort dem, kommer han att vrida sig mot sig själv och förgöra sig tills han upphör att existera.  

Och deras himlar kommer att falla den ena på den andra och deras styrkor kommer att förgöras genom eld. Deras eviga riken kommer också att vara omkullvälta. Och hans himmel kommer att falla och brytas itu. Hans [...] kommer att falla ner på [...] stödja dem; de kommer att falla till avgrunden, och avgrunden kommer att vältas omkull.  

Ljuset kommer att [...] mörkret och utplåna det: det kommer att vara som någonting som aldrig har varit. Och skapelsen som kommit från mörkret kommer att lösas upp. Och felet kommer att ryckas upp med roten (och kastas) ner till mörkret. Men ljuset kommer tillbaka till dess rot. Och den ofödda härligheten kommer att framträda. Och den kommer att fylla alla eviga riken.  

När profetian och de som anses vara kungar blir kända och är uppfyllda av de som kallas balanserade, de som - i kontrast - inte har blivit perfekta genom den ofödda fadern, kommer att få sin upprättelse i deras riken och i kungariken som har evigt liv: men de kommer aldrig att träda in i riken utan kungar. För alla måste återvända till platsen från vilken de har kommit. Genom sina handlingar och sin kunskap, kommer varje person att bli medveten om sin (egen) natur.  

[Svenska Gnostiska Biblioteket]